Inom Thomas Alexandre Dumas-området har det alltid funnits ett kontinuerligt och växande intresse. Oavsett om det är för dess relevans i historien, dess inverkan på dagens samhälle eller dess inflytande på olika aspekter av vardagen, har Thomas Alexandre Dumas fångat uppmärksamheten hos både akademiker, experter och entusiaster. Under årens lopp har det diskuterats och analyserats i detalj, för att bättre förstå dess betydelse och roll i världen. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna och perspektiven av Thomas Alexandre Dumas, och undersöka dess utveckling över tid och dess inverkan idag. Dessutom kommer vi att granska den senaste forskningen om ämnet, i syfte att belysa nya trender och framsteg som sker inom området Thomas Alexandre Dumas.
Thomas Alexandre Dumas | |
| |
Född | 25 mars 1762[1][2] Jérémie, Haiti |
---|---|
Död | 26 februari 1806[1][2] (43 år) Villers-Cotterêts, Frankrike |
Begravd | Villers-Cotterêts kommunala begravningsplats[3] |
Andra namn | Sigurd[4] |
Medborgare i | Frankrike och Haiti |
Sysselsättning | Officer |
Maka | Marie-Louise-Élisabeth Labouret Dumas |
Barn | Alexandre Dumas d.ä. (f. 1802)[5] |
Föräldrar | Alexandre Antoine Davy de la Pailleterie Marie-Cessette Dumas |
Utmärkelser | |
Namn ingraverat på Triumfbågen | |
Redigera Wikidata |
Thomas Alexandre Dumas eller Thomas Alexandre Davy de la Pailleterie, född 25 mars 1762 i Jérémie på Haiti, död 26 februari 1806 i Villers-Cotterêts i Aisne, var en fransk general. Han var far till Alexandre Dumas d.ä.
Dumas var utomäktenskaplig son till en fransk adelsman och en slavinna på Haiti. Han kom 1786 i krigstjänst men kunde först efter franska revolutionen göra sig gällande. Han var en jätte i storlek och krafter, och utmärkte sig så att han 1793 inom loppet av två månader blev både generalmajor och generallöjtnant. 1796-97 tjänade han under Napoleon Bonaparte i Italien och följde honom sedan till Egypten. Här blev han sjuk och inskeppade sig till Frankrike men måste söka nödhamn i Tarent och hölls av Neapels styrelse i fängelse under två år och levde sedan som privatman.