I dagens värld har Theodora Kantakouzene (sultanhustru) blivit ett ämne av allmänt intresse som täcker ett brett spektrum av aspekter. Från politik till teknik, kultur och samhälle har Theodora Kantakouzene (sultanhustru) satt ett betydande spår inom vart och ett av dessa områden. Med ett genomslag som överskrider gränser och generationer har Theodora Kantakouzene (sultanhustru) blivit en mötesplats för reflektion, debatt och handling. I den här artikeln kommer vi att utforska hur Theodora Kantakouzene (sultanhustru) har påverkat och format olika aspekter av våra liv, samt vilka utmaningar och möjligheter det innebär för framtiden.
Theodora Kantakouzene | |
Född | 1332 (cirka) Bysantinska riket |
---|---|
Död | Konstantinopel |
Medborgare i | Osmanska riket och Bysantinska riket |
Sysselsättning | Aristokrat |
Make | Orhan |
Barn | Şehzade Halil (f. 1346) |
Föräldrar | Johannes VI Kantakouzenos Irene Asanina |
Släktingar | Mattias Kantakouzenos (syskon) Manuel Kantakouzenos (syskon) Helena Kantakouzene (syskon) |
Redigera Wikidata |
Theodora Kantakouzene , död efter 1381, var en bysantinsk prinsessa, gift med den osmanske sultanen Orhan.[1]
Hon var dotter till den bysantinska kejsaren Johannes VI Kantakouzenos och Irene Asanina. Hon gifte sig år 1346 med den osmanske sultanen Orhan som hans femte hustru i ett politiskt äktenskap, som hade arrangerats för att sluta en allians mellan hennes far och osmanerna under det bysantinska inbördeskriget mot Anna av Savojen.
Hon konverterade inte till islam och behöll sitt eget namn. Hon återvände till Bysans för ett besök 1347, men levde sedan i det osmanska haremet under resten av sin makes levnadstid. Hon födde en son, Şehzade Halil (d. 1362), som senare blev bortgift med hennes systerdotter, och beskyddade de kristna i makens rike.
År 1362 blev hon änka och hennes son mördades av hennes styvson Murad I, som tog över tronen. Theodora Kantakouzene själv återvände till det bysantinska kejsarhovet i Konstantinopel och bosatte sig med sin syster Helena Kantakouzene. Hon nämns sist år 1381.