I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av The Velvet Underground and Nico (infoga artikeltitel här), utforska dess olika aspekter, upptäcka dess ursprung, reda ut dess betydelser och analysera dess relevans i dagens samhälle. Från dess första framträdande till dess utveckling över tid, kommer vi att gräva ner oss i varje relevant aspekt som omger den. Från dess inverkan på populärkulturen till dess inflytande på akademin kommer vi att ta en fullständig titt på The Velvet Underground and Nico och försöka förstå dess betydelse och värde i den värld vi lever i. Följ med oss på denna upptäckts- och reflektionsresa när vi utforskar de många dimensionerna av The Velvet Underground and Nico och reder ut dess mysterier. Missa det inte!
| The Velvet Underground and Nico | |||||
| Studioalbum av The Velvet Underground och Nico | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Utgivning | 12 mars 1967 | ||||
| Inspelat | April 1966, Scepter Studios, New York; Maj 1966, T.T.G. Studios, Hollywood, Kalifornien; November 1966, Mayfair Studios, New York | ||||
| Genre | Konstrock, experimentell rock | ||||
| Längd | 48:51 | ||||
| Skivbolag | Verve | ||||
| Producent | Andy Warhol, Tom Wilson | ||||
| The Velvet Underground-kronologi | |||||
| |||||
| Nico-kronologi | |||||
|
|||||
The Velvet Underground and Nico är debutalbumet av den amerikanska rockgruppen The Velvet Underground. Albumet spelades in 1966 och släpptes i mars 1967.
Förutom originaluppsättningen av The Velvet Underground sjunger även sångerskan Nico på skivan. Det var Andy Warhol, som då producerade bandet, som såg till att hon fick vara med på några av låtarna. De låtar hon sjunger på är "Sunday Morning", "Femme Fatale", "All Tomorrow's Parties" och "I'll Be Your Mirror".
Trots att det fick lite uppmärksamhet när det släpptes har albumet kommit att ses som ett av de mest inflytelserika från 1960-talet.[1] Lou Reed tog med sina sånger upp helt nya koncept och rörde om i grytan kring tabubelagda ämnen. Särskilt låtarna "Heroin" och "I'm Waiting for the Man" som behandlade droger på ett mer direkt sätt än tidigare musik var kontroversiella. Även ämnen som prostitution och sadomasochism behandlades.
Skivan gjorde ett kort besök på Billboard 200-listans nedre region 1967, men återinträdde på amerikanska albumlistan 2013 då det nådde plats 129.[2] Brian Eno sade 1982 om albumet att "Lou Reed sagt till mig att skivan ursprungligen sålde i 30.000 exemplar Jag tror att alla de som köpte ett exemplar startade ett band!"[3]
Det hamnade på 13:e plats när tidningen Rolling Stone utsåg de 500 bästa albumen genom tiderna.[4] År 2006 valdes albumet ut till att bevaras i USA:s kongressbiblioteks National Recording Registry.[5]
Albumet kallas ibland för "bananalbumet" då det på albumets omslag är en bild av en banan, målad av Andy Warhol. På den första tryckningen av skivan var bananen avtagbar, med texten "Peel slowly and see" (Skala långsamt och se). Dessa albumutgåvor värderas idag mycket högt inom skivsamlarkretsar, förutsatt att bananskalet finns kvar.[6]
Alla låtar är skrivna av Lou Reed, om inget annat anges.
| |||||||||||||||||