The J. Geils Band

I dagens artikel ska vi fördjupa oss i den fascinerande världen av The J. Geils Band. Detta ämne har varit föremål för intresse och analys genom åren, och idag ska vi utforska dess olika dimensioner och aspekter. Från hans inverkan på samhället till hans implikationer på popkulturen har The J. Geils Band satt en outplånlig prägel på våra liv. Genom den här artikeln hoppas vi kunna belysa detta ämne och erbjuda en bredare och djupare inblick i vad The J. Geils Band betyder för oss. Gör dig redo att fördjupa dig i en resa som utlovar överraskningar, reflektioner och ny kunskap om The J. Geils Band.

The J. Geils Band
The J. Geils Band, 16 mars 1973.
BakgrundWorcester, Massachusetts, USA
Genre
År som aktiva1967–1985, 1999, 2005, 2006, 2009–2015
SkivbolagAtlantic, EMI America
Webbplatsjgeilsband.com
Tidigare medlemmar
J. Geils
Stephen Jo Bladd
Magic Dick
Danny Klein
Seth Justman
Peter Wolf

J. Geils Band är ett amerikanskt rockband bildat 1967 i Worcester, Massachusetts. Gruppen hade sin storhetstid under 1970-talet och under det tidiga 1980-talet. De var till en början en bluesrockgrupp med starka R&B-influenser. På 1980-talet märktes istället en successiv dragning åt new wave. De var ett populärt konsertband, men endast ett fåtal av deras album blev riktiga storsäljare. Originalmedlemmarna i gruppen inkluderade Peter Wolf (sång), J. Geils (gitarr), Harold Stone (keyboard), Richard "Magic Dick" Salwitz (munspel), Danny Klein (bas) och Stephen Bladd (trummor). Stone ersattes snabbt av Seth Justman som sedan var med i gruppen under alla dess aktiva år.

Deras hitlåtar inkluderar "Give It to Me" (1973), "Must of Got Lost" (1974), "Love Stinks (1980), "Freeze Frame" samt "Centerfold" (båda 1982). "Centerfold" blev gruppens största hit och toppade Billboard Hot 100 i sex veckor.[1] Den blev också deras enda noterbara brittiska hitsingel med en tredjeplats på brittiska singellistan.[2]

Peter Wolf lämnade sedan gruppen 1983, och 1985 splittrades den. En första återförening skedde 1999, och sedan en andra 2006. Från 2009 är gruppen permanent återförenad, J. Geils själv lämnade gruppen 2012 och avled 11 april 2017.[3]

Medlemmar

Peter Wolf, 1982.
Tidigare medlemmar
  • J. Geils – sologitarr (1967–1985, 1999, 2005, 2006, 2009–2012; död 2017)
  • Magic Dick – munspel, trumpet, saxofon (1967–1985, 1999, 2005, 2006, 2009–2015)
  • Danny Klein – basgitarr (1967–1985, 1999, 2005, 2006, 2009–2015)
  • Seth Justman – keyboard, körsång (1968–1985, 1999, 2005, 2006, 2009–2015)
  • Peter Wolf – sång (1967–1983, 1999, 2005, 2006, 2009–2015)
  • Stephen Bladd – slagverk, trummor, sång (1967–1985, 2006)
  • Harold Stone – keyboard (1966–1967)
Turnerande medlemmar
  • Sim Cain – trummor (1999)
  • Marty Richards – trummor (2005, 2009–2011)
  • Duke Levine – gitarr (2011–2015)
  • Kevin Barry – gitarr (2012–2015)
  • Tom Arey – trummor, slagverk (2012–2015)
  • Andricka Hall – körsång (1999, 2010–2015)
  • Catherine Russell – körsång (1999)
  • Nichelle Tillman - körsång (2010, 2013)
  • Mitch Chakour – körsång (2009–2010)

Diskografi, album

  • The J. Geils Band (1970)
  • The Morning After (1971)
  • Full House Live (1972)
  • Bloodshot (1973)
  • Ladies Invited (1973)
  • Nightmares...and Other Tales From the Vinyl Jungle (1974)
  • Hotline (1975)
  • Blow Your Face Out,live (1976)
  • Monkey Island (1977)
  • Sanctuary (1978)
  • Love Stinks (1980)
  • Freeze Frame (1981)
  • Showtime!, live (1982)
  • You're Gettin' Even While I'm Gettin' Odd (1984) med sången "Californicatin"

Källor

Noter

  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161023185835/http://www.billboard.com/artist/276549/j-geils-band/chart. Läst 22 september 2016. 
  2. ^ http://www.officialcharts.com/artist/3307/j--geils-band/
  3. ^ ”Guitarist J. Geils Dead at 71” (på engelska). Rolling Stone Magazine. 11 april 2017. http://www.rollingstone.com/music/news/guitarist-j-geils-dead-at-71-w476279. Läst 22 april 2017. 

Externa länkar

Auktoritetsdata