Telekomkrisen

I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Telekomkrisen, ett ämne som har fångat människors och experters uppmärksamhet inom olika områden. Från dess historiska ursprung till dess relevans idag har Telekomkrisen väckt debatter och reflektioner kring dess påverkan på samhälle, kultur och vardagsliv. Genom detaljerad analys kommer vi att undersöka de många aspekterna av Telekomkrisen, fördjupa oss i dess innebörd, inflytande och möjliga konsekvenser för framtiden. Dessutom kommer vi att fördjupa oss i de olika perspektiv och positioner som har genererats kring Telekomkrisen, vilket ger läsaren en heltäckande och berikande vision av detta fascinerande ämne.

Telekomkrisen var en stark global tillbakagång på marknaden för telekommunikation som drabbade bland annat Ericsson, Lucent, Nortel, Alcatel, Siemens, Motorola, Marconi och Nokia åren 2000-2002. Under det "svarta telekomåret" 2001 rapporterade de åtta största telekombolagen en förlust efter skatt motsvarande 600 miljarder kronor och en minskning med antalet anställda i telekomsektorn på ungefär 600.000 personer samma år.[1]

I Sverige ledde detta bland annat till att Ericsson och Flextronics gjorde stora nedskärningar.

Krisen föranleddes av en period av kraftig exportdriven expansion under slutet av 1990-talet följd av kraftigt fallande efterfrågan från i synnerhet USA och Tyskland.[2]

Den fallande efterfrågan ansågs bero på två faktorer:

  • I USA hade telebolagen börjat fasa ut Digital AMPS-tekniken (även kallad D-AMPS eller slarvigt "TDMA") och ersätta den med GSM, ledda av AT&T Wireless. Marknaden för GSM-mobilsystem kännetecknades av hög konkurrens och fallande priser, vilket minskade vinsterna för det fåtal stora företag (däribland Ericsson) som levererat D-AMPS-tekniken.[3]
  • I Tyskland och andra europeiska länder hade staterna utlyst auktioner för 3G-licenser där priserna för tillgång till frekvensspektrat pressat de olika teleoperatörerna att lägga ner motsvarande 5 års infrastrukturinvesteringar för att köpa en licens, vilket fick till följd att investeringarna en period nästan helt upphörde.[4]

Telekomkrisen sammanföll och samverkade med IT-bubblan vilket skapade en fördjupad effekt.

Splittringen av Ericsson Mobile Communications i Ericsson Mobile Platforms och SonyEricsson (nu Sony Mobile Communications) samt de stora neddragningarna inom Ericsson Radio Systems och försäljningen av Ericsson Microelectronics AB anses vara en följd av telekomkrisen.[5]

Referenser

  1. ^ Lindskog, Åse (10 2015). ”Inget ljus i mörkret, bara mindre svart”. Ericssons kris och resan tillbaka. Falun: Ekerlids Förlag. sid. 50-51. ISBN 978 91 87391 94 1 
  2. ^ Telekomkrisen sänker Sverige
  3. ^ Lindskog, Åse (10 2015). ”Kolossen på lerfötter”. Ericssons kris och resan tillbaka. Falun: Ekerlids Förlag. sid. 25. ISBN 978 91 87391 94 1 
  4. ^ Lindskog, Åse (10 2015). ”Kolossen på lerfötter”. Ericssons kris och resan tillbaka. Falun: Ekerlids Förlag. sid. 26-28. ISBN 978 91 87391 94 1 
  5. ^ Henckel, Sture (2012). ”Så dog den svenska mobilen”. Ingenjören (5): sid. 30-44.