Södermanlands runinskrifter 242

Idag intar Södermanlands runinskrifter 242 en central plats i det nutida samhället. Hans inflytande sträcker sig till alla områden i livet, från politik till underhållning. Med teknikens framsteg har Södermanlands runinskrifter 242 blivit mer tillgänglig än någonsin, vilket skapar en betydande inverkan på hur människor interagerar och kommunicerar. I den här artikeln kommer vi att ytterligare utforska Södermanlands runinskrifter 242s roll i det moderna livet och analysera dess betydelse och implikationer i olika sammanhang. Från dess ursprung till dess nuvarande situation är detta ämne relevant för alla som är intresserade av att förstå världen omkring oss.

Södermanlands runinskrifter 242
Södermanlands runinskrifter 242
Södermanlands runinskrifter 242
SignumSö 242
RAÄ-nr Västerhaninge 7:1
OmrådeSödermanland
PlaceringStav, Västerhaninge socken
Koordinater59°05′32″N 18°04′22″Ö / 59.09209°N 18.07275°Ö / 59.09209; 18.07275
Tillkomsttid1000-talet e.Kr.
Ristad avokänd

Sö 242 är en runsten i byn Stav i Västerhaninge socken, Haninge kommun och Sotholms häradSödertörn. Stenen hittades 1885 i samband med upplöjning av Svartängen cirka 120 meter öster om nuvarande plats. Den låg då intill en cirka 2,4 meter bred och 360 meter lång stenkista som sannolikt ingått i en vägbank. Stenen flyttades till närmaste gårdstomt och restes framför ett boningshuset och där står den fortfarande. Runorna är infogade i en bandslinga som förenas i ett kors och motivet kallas korsbandssten. Stenen är 194 cm hög och 86-106 cm bred.

Inskriften

Translitterering av runraden:

+ auþa + raisti + stain : at : haralt · buata · sin : auk · fastlauk · at + faþur sin[1]

Normalisering till runsvenska:

Auða ræisti stæin at Harald, boanda sinn, ok Fastlaug at faður sinn.[1]

Översättning till nusvenska:

Öda reste stenen efter Harald, sin make, och Fastlög efter sin fader.


Se även


Källor

  • Runinskrifter i Haninge, Harry Runqvist, 1975, Haninge Hembygdsgille
  • Bro till evigheten, Andreas Nordberg och Lars Andersson, kap: En hane gal för hedningarna, Roger Wikell, 2009, ISBN 91 87006 448

Noter

  1. ^ Samnordisk runtextdatabas, Sö 242, 2014