Syntetism
I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Syntetism, utforska dess ursprung, tillämpningar och relevans i det aktuella sammanhanget. Från upptäckten till dess innovativa sätt att använda den, har Syntetism väckt intresset hos många experter och fans, utlöst debatter och väckt reflektioner över dess inverkan på samhället. Utefter dessa linjer kommer vi att analysera i detalj de olika perspektiven som finns kring Syntetism, samt de möjliga implikationer som detta fenomen kan ha på vårt dagliga liv. Förbered dig på att fördjupa dig i en upptäcktsresa som kommer att avslöja överraskande aspekter av Syntetism och inbjuda dig att reflektera över dess betydelse i den samtida världen.
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Syntetism är en stil inom måleriet som under 1890-talet utövades av Paul Gauguin, Émile Bernard och andra konstnärer i Pont-Aven i Bretagne med stora, rena färgytor omgivna av svarta konturer.
Gruppen runt Gauguin ansåg att en konstnär bör göra en syntes av sina intryck och hellre måla ur minnet än åstadkomma en direkt avbildning. Vid Världsutställningen i Paris 1889 anordnade Pont-Avenkonstnärerna en utställningen Synthétisme.
En grupp bildades 1891 med Gauguin, Bernard, Charles Laval och Louis Anquetin som medlemmar. Även Paul Sérusier och Cuno Amiet räknas ibland till syntetismen.
I Sverige bildade de tre konstnärerna Nils Kreuger, Karl Nordström och Richard Bergh en grupp som kallas Varbergsskolan som var starkt påverkade av syntetismen.