Symfonisk dikt

Ämnet Symfonisk dikt är av stor relevans idag och har genererat en bred debatt inom olika samhällssektorer. För att analysera dess inverkan och fördjupa sig i dess konsekvenser är det viktigt att ta upp aspekter som dess ursprung, utveckling och konsekvenser på global nivå. I den här artikeln kommer Symfonisk dikt att behandlas på ett detaljerat och objektivt sätt, för att ge en bred och fullständig översikt över detta mycket relevanta ämne. Genom en uttömmande analys och genomgång av olika informationskällor är syftet att erbjuda en kritisk och välgrundad vision som gör att läsaren till fullo förstår vikten och komplexiteten i samband med Symfonisk dikt.

 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-10)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Symfonisk dikt eller tondikt är en genre inom programmusiken. Det är ett verk för symfoniorkester - vanligen, men inte alltid, i en sats -, som tonsättaren har gett ett utommusikaliskt innehåll genom titeln, ett motto eller dylikt. Det utommusikaliska innehåll som verket anspelar på kan till exempel vara en historisk händelse, en litterär text, en geografisk ort eller ett fiktivt skeende. Termen symfonisk dikt präglades av Franz Liszt som genrebeteckning för det egna orkesterverket Tasso (1854). Förebilder fanns bland annat hos Hector Berlioz (Symphonie Fantastique) och Felix Mendelssohn-Bartholdy (uvertyren Hebriderna). Richard Strauss, som skrev flera stora verk i genren, föredrog beteckningen tondikt.

Den symfoniska dikten är som genre starkt bunden till romantiken. I och med modernismens intåg i början av 1900-talet har intresset bland tonsättare för den symfoniska dikten som uttrycksmedel falnat.

Några symfoniska dikter