Sven Larsson Sölfverberg

Numera är Sven Larsson Sölfverberg ett ämne som har fått stor relevans i samhället. Med tiden har det väckt intresse hos ett stort antal människor på grund av dess inverkan på olika områden i det dagliga livet. Sedan dess uppkomst har Sven Larsson Sölfverberg skapat debatt, reflektion och till och med kontroverser, vilket har lett till att det ägnats större uppmärksamhet idag. Med tanke på den relevans den har fått är det viktigt att fördjupa sig i analysen av Sven Larsson Sölfverberg, förstå dess implikationer och leta efter möjliga lösningar. I den här artikeln kommer vi att utforska detta ämne i detalj för att bättre förstå dess omfattning och de olika perspektiv som finns runt det.

Sven Larsson Sölfverberg
Född12 april 1653
Nyköping, Sverige
Död7 augusti 1727 (74 år)
Medborgare iSverige
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Sven Larsson Sölfverberg (före adlandet Brun), född 12 april 1653 i Nyköping, död 7 augusti 1727 i Stockholm, var en svensk mekaniker.

Biografi

Huvudbanér i Rö kyrka för Sven Larsson Sölfverberg (1653-1727) och hans söner Sven (1690-1715) och Peter (1694-1732).

Han studerade styckgjutarkonsten i Norge och Danmark samt begav sig därefter till England, där han bland annat uppfann en egen behandlingsmetod för gjutstyckens temperering. Efter att även med utmärkelse ha tjänat vid holländska armén, där han införde bruket av bleckpontoner för hastig broslagning, kallades han av Ludvig XIV till Frankrike för att utföra vattenledningar och andra ingenjörsarbeten.

Karl XIs uppmaning återvände han till Sverige, där han 1683 utnämndes till kaptenmekanikus vid Fortifikationen och adlades 1687 med namnet Sölfverberg. Sven Larsson Sölfverberg var verksam inom flera grenar, särskilt inom bergsmekaniken, och fick 1684 privilegium på vattenkonsters inrättande i Bergslagen. Han tjänstgjorde vid Fortifikationen intill 1721, då han tog avsked med överstelöjtnants titel.

Se även

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Sölfverberg, Sven Larsson, 1904–1926.