Sven Almström

I följande artikel kommer vi att utforska Sven Almström på djupet och dess implikationer inom olika områden. Sven Almström är ett ämne av stor relevans idag, vilket har väckt stort intresse bland experter och allmänhet. I enlighet med dessa linjer kommer vi att analysera dess utveckling över tid, dess möjliga inverkan på samhället, såväl som de olika åsikter och tillvägagångssätt som finns i detta avseende. Från dess ursprung till dess framtida projektion är Sven Almström ett ämne som inte lämnar någon oberörd och som kräver en detaljerad och eftertänksam granskning.

Sven Almström, född 27 februari 1848 i Sevalla socken, död i Örebro 15 juli 1927, var en svensk kirurg.

Almström studerade vid Uppsala universitet och avlade medicine licentiatexamen år 1877. Samma år disputerade han för medicine doktors-graden på avhandlingen Om förträngningar i tårvägarne. Almström tjänstgjorde som amanuens och underkirurg vid Akademiska sjukhuset i Uppsala fram till 1877. Därefter flyttade han till Örebro län, där han först tjänstgjorde som epidemiläkare, senare distriktsläkare i Lindesberg. År 1883 genomgick han militärläkarekursen, och tjänstgjorde vid sidan om sin distriktsläkaretjänst som militärläkare först vid Västmanlands regemente, sedan vid Närkes regemente.

År 1885 blev Almström t.f. lasarettsläkare i Örebro, och blev utnämnd till ordinarie år 1888. Han tjänstgjorde först vid det gamla lasarettet vid Storgatan. Han blev sedan den förste som kom att inneha lasarettsläkartjänsten vid det nya Centrallasarettet i Örebro, när det stod klart år 1892. Han tvingades ta avsked redan år 1904 på grund av ett handeksem. Efter detta var han verksam som praktiserande läkare i Örebro tills kort tid före sin död i hjärnblödning år 1927. Han hade sin praktik först på Storgatan 7 och senare på Storgatan 14-16. Han utnämndes 1897 till riddare av Nordstjärneorden.

Almström åtnjöt stort anseende som framstående kirurg och var i Örebro, ja i hela länet, uppskattad och populär som få. Den reslige mannen med det patriarkaliska skägget och de vänliga ögonen var allmänt vördad som en varmhjärtad människovän och en i hög grad intresserad och framgångsfull läkare. Tillbakadragen till sin natur deltog han föga eller intet i det allmänna. Hans stora intressen bredvid hans yrkesverksamhet voro musiken och botaniken, och under talrika resor hade han samlat växter till ett omfattande herbarium av förstklassig konservering.
– Ur: Svensk Läkarehistoria 1930

Källor

  • A.J. Bruzelius: Svensk Läkarematrikel Svenska Läkaresällskapet 1886.
  • A. Widstrand: Sveriges Läkarehistoria Norstedts 1930.
  • Carl-Axel Carlsson: Örebro-kavalkad - minnen från seklets början. AB Littorin Rydén Boktr., Örebro 1952