Superkritisk vätska
Superkritisk vätska är ett ämne som genererat stort intresse och debatt de senaste åren. Detta ämne är känt för sin relevans i dagens samhälle och har fångat akademiker, forskare, politiker och allmänhetens uppmärksamhet. Allt eftersom tiden går fortsätter Superkritisk vätska att utvecklas och presentera nya utmaningar och möjligheter för dem som studerar eller är involverade i det. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Superkritisk vätska och dess inverkan på olika områden, såväl som de trender och framtidsperspektiv som föreställs kring detta fascinerande ämne.
En superkritisk vätska är ett ämne som befinner sig under så högt tryck och temperatur att fasgränsen mellan vätska och gas har försvunnit.
Allmänt
Den tryck- och temperaturpunkt ovanför vilken superkritiska vätskor bildas kallas den termodynamiska kritiska punkten. När förhållandena närmar sig den kritiska punkten, blir gasfasens densitet allt närmare vätskefasens tills dessa inte längre går att skilja åt.
Superkritiska vätskor har den unika förmågan att som en gas kunna diffundera genom fasta material, men även lösa upp ämnen som en vätska. Dessutom kan ämnets densitet regleras genom temperatur- och tryckändringar. Det här gör superkritiska vätskor lämpliga som lösningsmedel i vissa sammanhang. Superkritisk torkning med koldioxid används till exempel för att extrahera vätskan från en aerogel tillverkad med sol-gel-metoden. Då det inte finns någon gränsyta mellan vätska och gas finns det heller inte någon ytspänning eller kapillärkraft som kan orsaka krympning och sprickor. En process som utförs bortom den kritiska punkten kallas en superkritisk process.
Vatten
Den kritiska punkten för vatten är vid 647 K (374 °C) och 22,064 MPa (218 atm). Vid tillstånd med tryck och temperatur över dessa värden är vatten en superkritisk vätska utan någon gräns mellan vätske- och gasfas.
Se även
Källor
- ^ International Association for the Properties of Water and Steam, 2007.