I Stora och lilla Ekens artikel kommer vi att utforska och fördjupa oss i alla aspekter relaterade till detta ämne som är så relevant idag. Från dess historia och utveckling, till dess inverkan på samhället och dess relevans i den nuvarande miljön. Vi kommer att analysera olika perspektiv och åsikter kring Stora och lilla Eken, samt dess inflytande på kultur, ekonomi och politik. På samma sätt kommer vi att ta itu med de utmaningar som Stora och lilla Eken för närvarande står inför och möjliga lösningar på dem. Genom den här artikeln kommer vi att försöka erbjuda en heltäckande bild av Stora och lilla Eken, med syftet att ge våra läsare en djup och berikande förståelse för detta spännande ämne.
Stora och lilla Eken eller Stor-eken och Lill-eken, är två öar i Vänern i Ekens skärgård. De ingår i ett naturvårdsområdet Kållands skärgårdar. Sundet mellan öarna är ett vassrikt område med mycket fåglar.
De gamla åkertegarna på Stora Eken hålls öppna med sommarbeten, som också skapat fina strandängar. I anslutning till åkermarkerna finns rester av gammal ädellövskog med ek, ask, lind och hassel, men även på andra ställen finns mindre bestånd av lövskog. Många grova ekstubbar inne i barrskogen antyder hur skogen en gång har sett ut.
Öarna har historiskt legat under Läckö kungsgård och på 1500-talet anlades skogvaktartorpet Stor-Eken på ön med samma namn. Omkring 1815 tillkom även torpet Gröneberg. Under 1810-talet blev torpen på Stor-eken boställe för lotsarna på Vänern, och på 1820-talet drev lotsen även sjökrog här. Senare kom torpen även att bebos av skutskeppare.
Dagens boningshus vid torpet Stor-Eken är uppfört omkring 1920 och ersatte då en framkammarstuga från 1770. Ladugårdslängen som är delvis byggd i skiftesverk under 1800-talet men senare tillbyggd. Vid Gröneberg finns ett timrat boningshus, flera timrade boningshus och en jordkällare, alla från 1800-talet. Ytterligare ett boningshus uppfördes vid Gröneberg i slutet av 1800-talet.