I den här artikeln fördjupar vi oss i det intressanta ämnet Stockholmssommar. Längs dessa linjer kommer vi att utforska de olika aspekterna som gör Stockholmssommar till ett ämne av relevans och intresse idag. Från dess ursprung och utveckling till dess inverkan på samhället kommer vi att noggrant undersöka varje aspekt av Stockholmssommar. På samma sätt kommer vi att analysera de implikationer som Stockholmssommar har inom olika områden, och lyfta fram dess betydelse inom de akademiska, kulturella, sociala och tekniska områdena. Genom denna utforskning kommer vi att försöka belysa de nyanser och komplexiteter som kännetecknar Stockholmssommar, och erbjuda en heltäckande vision som låter läsaren förstå dess omfattning och relevans i det aktuella sammanhanget.
| Stockholmssommar | |
| Regissör | Tor-Ivan Odulf |
|---|---|
| Manus | Tor-Ivan Odulf |
| Skådespelare | Anders Petersen, Lena Madsén, Nina Kajtorp med flera |
| Originalmusik | Thomas Hunter |
| Fotograf | Roland Sterner |
| Klippning | Roland Sterner, Tor-Ivan Odulf |
| Produktionsbolag | Tor-Ivan Odulf, Sandrew Film & Teater AB, Stiftelsen Svenska Filminstitutet med flera |
| Distribution | Sandrew Film & Teater AB |
| Premiär | 4 maj 1970 |
| Speltid | 75 minuter |
| Land | Sverige |
| Språk | Svenska |
| IMDb SFDb | |
Stockholmssommar är en svensk film från 1970 med regi och manus av Tor-Ivan Odulf. Filmen är Odulfs enda spelfilmsregi och de flesta av rollerna spelades av amatörer.[1]
Inspelningen ägde rum mellan 1 juli och 31 augusti 1967, dock med vissa kompletteringar gjorda fram till 1 maj 1969. Inspelningsplatser var Stockholm (bland annat Hässelby), Stavsnäs och Kanarieöarna i Spanien. Fotograf var Roland Sterner som även klippte filmen tillsammans med Odulf. Filmen premiärvisades 4 maj 1970 på biografen Grand i Stockholm och är 75 minuter lång.[1]
Handlingen kretsar kring fotografen Jan och hans filosoferande över livet och skildrar också hans relation till dansaren Lena, som senare kommer att begå självmord.[1]
Filmen fick ett svalt mottagande i pressen. Tidningen Aftonbladet kallade den för "en katastrof från början till slut." Dagens Nyheters recensent Hanserik Hjertén skrev "Jag undrar bara vad man skall med detta till i närmare två timmar när det inte händer något och med alla bilder som inte gör något med det och med alla bilder som inte gör något av det." Även Svenska Dagbladets Carl-Henrik Svenstedt var kritisk och menade att filmen var en "vacker provkarta av misslyckade försök att vara originell".[1]