Staffan Larsson (författare)

Idag vill vi fördjupa oss i den fascinerande världen av Staffan Larsson (författare). Oavsett om du är en historiefantast, en teknikentusiast eller helt enkelt någon nyfiken på att upptäcka nya perspektiv, är vi säkra på att den här artikeln kommer att fängsla dig från början. Fördjupa dig med oss ​​på en resa som kommer att sträcka sig från ursprunget till Staffan Larsson (författare) till dess inverkan på det moderna samhället, och utforska dess kulturella, vetenskapliga och känslomässiga implikationer. Följ med oss ​​när vi utforskar de olika aspekterna av Staffan Larsson (författare) och reder ut dess betydelse och relevans i dagens värld.

Den här artikeln handlar om författaren. För skidåkaren med samma namn, se Staffan Larsson (längdåkare).
Staffan Larsson
FöddAxel Staffan Larsson
2 augusti 1927
Gäddede, Frostvikens socken, Jämtlands län
Död8 oktober 1994 (67 år)
Uppsala, Uppsala län
YrkeFörfattare, litteraturkritiker
NationalitetSverige Svensk
SpråkSvenska
Verksam1948–1993
GenrerLyrik
PriserSvenska Dagbladets litteraturpris (1951)
Övralidspriset (1962)
Sten Hagliden-priset (1987)

Axel Staffan Larsson, född 2 augusti 1927 i Gäddede, Frostvikens socken, död 8 oktober 1994 i Uppsala, var en svensk författare och litteraturkritiker.

Biografi

Larsson växte upp i Stigsjö och var son till kyrkoherden Gustaf Evald Larsson och hustrun Ebba, född Lundström. Efter studentexamen vid Härnösands gymnasium 1945 studerade han vid Göteborgs universitet 1945–47 och därefter vid Uppsala universitet 1948–50. Han var litteraturkritiker i Svenska Dagbladet 1952–56, Stockholms-Tidningen 1957–66 och Upsala Nya Tidning 1970–93.

Han debuterade som poet med diktsamlingen Gallerrum (1948), och räknas till femtiotalets mest uppmärksammade poeter. Hans lyrik uppvisar ofta en dragning åt det romantiska och mystiska, bland annat i diktsamlingarna Grind i fåglar (1949), Sub rosa (1953) och Kardiogram (1955). Återkommande motiv är bland annat tro och tvivel, natur, kärlek och musik, i synnerhet Bach och Mozart.

Larsson kom även att redigera och ge ut efterlämnade dikter av Birger Sjöberg i samlingarna Syntaxupproret (1955) och Fridas tredje bok (1956). Han var också verksam som psalmförfattare, och har bland annat översatt och bearbetat psalm 641, Hur mäktig är den sabbat, i Den svenska psalmboken 1986.

Bibliografi

  • Gallerrum: dikter (Stockholm: Bonniers, 1948)
  • Grind i fåglar: dikter (Stockholm: Bonnier, 1949)
  • Grodnattvard: dikter (Stockholm: Bonnier, 1951)
  • Sub rosa: dikter (Stockholm: Bonnier, 1955)
  • Kardiogram (Stockholm: Bonnier, 1955)
  • Remi: dikter (Stockholm: Bonnier, 1959)
  • Vårens anatomi: dikter 1948–1959 (Stockholm: Bonnier, 1963)
  • Via negativa (Göteborg: Författarförlaget, 1972)
  • Nu kan jag inte längre tiga om Lill-Babs: divertimento (Göteborg: Zinderman, 1976)

Medverkande

  • Birger Sjöberg, Syntaxupproret, red. (Stockholm: FIB:s Lyrikklubb, 1955)
  • Birger Sjöberg, Fridas tredje bok: ett urval posthuma småstadsvisor om Frida och Naturen, om Döden och Universum, red. (Stockholm: FIB:s Lyrikklubb, 1956)
  • Ung svensk prosa, red. (Fredensborg: Arena, 1960)
  • Elis Elmgren, Över molnen: dagsvers, red. (Stockholm: Gummesson, 1964)
  • Lars Lundkvist, Saxen i snön: dikter 1950–74, red. (Stockholm: PAN/Norstedt, 1976)

Översättningar

  • Tage Nissen, Erik och Leif i Argentina (Erik og Leif i Argentina) (Uppsala: Lindblad, 1960)

Priser och utmärkelser

Källor

  1. ^ Sveriges dödbok 7: 1860–2017. Sveriges Släktforskarförbund. 2018. Libris 5fmmd34c39cvtmg1. ISBN 9789188341280 
  2. ^ Bengt Åhlén (red.), Svenskt författarlexikon 2. 1941–1950 (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1953), s. 346. Läst 1 september 2023.
  3. ^ Katrin Paabo och Hans Uddling (red.), Vem är det: svensk biografisk handbok 1993 (Stockholm: Norstedts, 1992), s. 636. Läst 1 september 2023.
  4. ^ ”Staffan Larsson”, Nationalencyklopedin. Läst 1 september 2023.
  5. ^ Lars-Erik Edlund (red.), Norrländsk uppslagsbok band 3 (Umeå: Norrlands Universitetsförlag, 1995).

Externa länkar