Sinjarbergen

I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Sinjarbergen ur olika perspektiv, med syftet att analysera dess inverkan på det moderna samhället. Från dess ursprung till dess inflytande idag, kommer vi att ta en rundtur i de mest relevanta aspekterna relaterade till Sinjarbergen. Dessutom kommer vi att undersöka de möjliga implikationer och konsekvenser som Sinjarbergen kan få inom olika områden, samt de framtidsperspektiv som detta ämne väcker. Genom en detaljerad och uttömmande analys ska vi försöka belysa Sinjarbergen och dess relevans i samtiden.

Sinjarbergen
(Çiyayên Şingalê)
چیای شه‌نگال
Berg
Satellitbild av Sinjarbergen.
Satellitbild av Sinjarbergen.
Länder Irak Irak, Syrien Syrien
Region Ninawa
Distrikt Sinjar
Koordinater 36°22′0.22″N 41°43′18.62″Ö / 36.3667278°N 41.7218389°Ö / 36.3667278; 41.7218389
Högsta punkt Çêl Mêra
 - höjdläge 1 463 m ö.h.
Geologi Sedimentär bergart
Period Miocen
Sinjarbergen på kartan över Irak.
Sinjarbergen på kartan över Irak.
Sinjarbergen på kartan över Irak.
Antiklinaler i provinsen Ninawa. Sinjarbergen är den största strukturen i väster.

Sinjarbergen (arabiska: جبل سنجار, kurdiska: Çiyayên Şengalê چیای شهنگال/شهنگار) är ett 100 km långt bergsmassiv som når upp till 1 463 meter över havet i den norra delen av gränsområdet mellan Syrien och Irak. Det högsta området sträcker sig cirka 75 km genom provinsen Ninawa i irakiska Kurdistan. De lite lägre delarna i väster ligger i Syrien och sträcker sig cirka 25 km. Staden Sinjar är belägen strax söder om bergen.[1][2]

Befolkning och historia

Odlingsfält vid Sinjarbergens sluttning.

Sedan 1100-talet har området runt bergen bebotts av jezidier[3] som vördar bergen och anser bergets topp vara den plats där Noaks ark gick på grund efter syndafloden.[4] Jezidierna har historiskt använt bergen som tillflyktsplats under konfliktperioder. Gertrude Bell skrev på 1920-talet: "Tills nyligen har jezidierna varit oavlåtligt i strid med araber och alla andra."[5]

Externa länkar

Källor

  1. ^ Edgell, H. S. 2006. Arabian Deserts: Nature, Origin, and Evolution. Springer, Dordrecht, The Netherlands. s 592. ISBN 978-1-4020-3969-0
  2. ^ Numan, N. M. S., and N. K. AI-Azzawi. 2002. Progressive Versus Paroxysmal Alpine Folding in Sinjar Anticline Northwestern Iraq. Iraqi Journal of Earth Science. vol. 2, no.2, s.59-69.
  3. ^ Fuccaro, Nelida (1999). The Other Kurds: Yazidis in Colonial Iraq. London: I.B.Tauris. sid. 47–48. ISBN 978-1-86064-170-1 
  4. ^ Parry, Oswald Hutton (1895). Six Months in a Syrian Monastery: Being the Record of a Visit to the Head Quarters of the Syrian Church in Mesopotamia: With Some Account of the Yazidis Or Devil Worshippers of Mosul and El Jilwah, Their Sacred Book. London: H. Cox. sid. 381. OCLC 3968331 
  5. ^ Tim Lister (12 augusti 2014). ”Dehydration or massacre: Thousands caught in ISIS chokehold”. CNN. http://www.cnn.com/2014/08/10/world/meast/iraq-isis-sinjar/index.html. Läst 14 september 2015.