Singoalla (film)

I dagens värld är Singoalla (film) en fråga som har fångat samhällets uppmärksamhet i stort. Med ett genomslag som överskrider gränser och täcker olika områden har Singoalla (film) blivit ett centralt diskussions- och debattämne. Oavsett om det beror på sitt inflytande på populärkulturen, sin relevans inom affärsområdet eller sin påverkan på det dagliga livet, har Singoalla (film) lyckats positionera sig som en grundläggande del i samtida diskurs. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika dimensionerna av Singoalla (film), och analysera dess betydelse, konsekvenser och framtid i en värld som fortsätter att utvecklas i snabb takt.

Singoalla
GenreDrama
RegissörChristian-Jaque
ProducentLorens Marmstedt
ManusChristian-Jaque
Pierre Véry
Baserad påSingoalla av
Viktor Rydberg
SkådespelareViveca Lindfors
Alf Kjellin
Edvin Adolphson
OriginalmusikHugo Alfvén
Charles Wildman
FotografChristian Matras
ProduktionsbolagTerrafilms Produktions AB
Roissy Films
Premiär
  • 13 december 1949 (1949-12-13) (Sverige)
Speltid104 minuter
LandSverige Sverige
Frankrike Frankrike
SpråkSvenska
Franska
Engelska
IMDb SFDb Elonet

Singoalla är en svensk-fransk romantisk dramafilm från 1949 i regi av Christian-Jaque, baserad på romanen Singoalla från 1857 av Viktor Rydberg. Filmen premiärvisades på biograf Royal i Stockholm den 13 december 1949. Den gavs ut på DVD 2013.

När filmen kom ut var det den dyraste film som producerats i Sverige och omräknat till dagens penningvärde fortfarande en av de dyraste i svensk filmhistoria.[1]

Handling

Filmen utspelar sig under medeltiden. Den unge Erland Månesköld (Alf Kjellin / Michel Auclair) förälskar sig i en ung romsk flicka, Singoalla (Viveca Lindfors).

Medverkande (urval)

Sverige
England
Frankrike

Produktion

Den uppbyggda borgen vid Söderbysjön

En jättelik modell av Månesköldarnas borg, med flyglar, torn och vindbrygga byggdes utanför Sandrewateljéerna på Gärdet i Stockholm.[2] Borgen var även uppbyggd vid Söderbysjön för utomhusscener. Filmen spelades in i tre olika språkversioner samtidigt, på svenska, på franska och på engelska.[2]

Koreografin utfördes av Teddy Rhodin[källa behövs], för fotot ansvarade den franska fotografen Christian Matras[källa behövs] och filmsällskapets kulturhistoriske rådgivare var Björn Thulin[2].

Som statister medverkade många svenska romer och flera från familjen Taikon[2], bland andra Katarina Taikon som ses i en dansscen.[1]

Budget

Ekonomiskt kom filmen att bli Terrafilms och Lorens Marmstedts största satsning.[källa behövs]

Inspelningen var Sveriges dittills största och dyraste och den slutliga kostnaden som överskred 3 miljoner kronor överskred den planderade budgeten på 1,4 miljoner kronor.[2] Den slutliga kostnaden var tio gånger större än vad som var vanligt för en svensk långfilm på 40-talet.[2]

Mottagande

I Dagens Nyheter menade Carl Björkman: "Säg gärna att Singoalla är en naiv film. Men den har charm och temperament. Och den är frukten av ett ambitiöst, konstnärligt samarbete, som i ordets bästa mening är svenskt-franskt."

I Morgon-Tidningen menade Nils Beyer att filmen var ett konstnärligt fiasko och kallade den "ett gruvligt ädelpekoral som förvandlat allt mänskligt liv i handlingen till rena schablonmässigheter".[2]

I Stockholms-Tidningen ansåg filmkritikern Robin Hood att filmen borde döpas om till "Sorgebarn" och att den gav ett pinsamt intryck. [3]

Filmen blev en publiksuccé i Sverige.[2] Den franska versionen ansågs vara betydligt bättre än den svenska.[2]

Senare kritik angående filmen rör bland annat de stereotypa och rasistiska föreställningar om romer som filmen reproducerar.[4]

Referenser

  1. ^ Anders Hedberg (kommentatorsspår) Singoalla, DVD, Studio S, art.nr: S408
  2. ^ "Ett medeltidsfiaskos historia Arkiverad 29 oktober 2017 hämtat från the Wayback Machine." (in Swedish), Kult. no 2 s16, Linköpings universitet, 2004. Retrieved 29 October 2017.
  3. ^ Dagens Nyheter, Morgon-Tidningen och Stockholms-Tidningen, alla från den 14 december 1949
  4. ^ SOU 2010:55, Marginalisering – en konsekvens av antiziganism, 4.2.7: Exempel från film och litteratur Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine., sid:194-199

Externa länkar