I den här artikeln kommer vi att utforska vilken inverkan Shimuravarietet har haft på olika aspekter av dagens samhälle. Från dess inflytande på mellanmänskliga relationer till dess relevans i den globala ekonomin har Shimuravarietet satt en betydande prägel på den moderna världen. Genom analys av olika studier och forskning kommer vi att undersöka hur Shimuravarietet har format vårt sätt att leva, arbeta och relatera till andra. Dessutom kommer vi att reflektera över den roll som Shimuravarietet spelar i framtiden och hur dess närvaro kommer att fortsätta att återuppfinna och omvandla olika områden i vårt dagliga liv.
Inom talteori är en Shimuravarietet en högredimensionell analogi av en modulär kurva som uppstår som ett kvot av ett Hermiteiskt symmetriskt rum med en kongruensdelgrupp av en reduktiv algebraisk grupp definierad över Q. Termen "Shimuravarietet" används även i det högredimensionella fallet, och i det endimensionella fallet talar man om Shimurakurvor. Hilbert-modulära ytor och Siegel-modulära varieteter är bland de kändaste klasserna av Shimuravarieteter.
Specialfall av Shimuravarieteter introducerades av Goro Shimura i samband med hans generalisering av teorin av komplex multiplikation. Shimura bevisade att emedan de är definierade analytiskt, är de i verklighet aritmetiska objekt, i den meningen att de har modeller definierade över en talkropp, reflexkroppen av Shimuravarieteten. På 1970-talet satte Pierre Deligne Shimuras arbete i en axiomatisk ram. Ungefär samtidigt anmärkte Robert Langlands att Shimuravarieteter är naturliga exempel på objekt där ekvivalensen mellan motiviska och automorfiska L-funktioner postulerat i Langlands program kan testas. Automorfiska former realiserade i kohomologin av Shimuravarieteter är lättare att undersöka än allmänna automorfiska former; speciellt finns det en konstruktion som associerar Galoisrepresentationer till dem.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Shimura variety, 24 november 2014.
Källor
- Alsina, Montserrat; Bayer, Pilar (2004), Quaternion orders, quadratic forms, and Shimura curves, CRM Monograph Series, "22", Providence, RI: American Mathematical Society, ISBN 0-8218-3359-6
- James Arthur, David Ellwood, and Robert Kottwitz (ed) Harmonic Analysis, the Trace Formula and Shimura Varieties, Clay Mathematics Proceedings, vol 4, AMS, 2005 ISBN 978-0-8218-3844-0
- Pierre Deligne, Travaux de Shimura. Séminaire Bourbaki, 23ème année (1970/71), Exp. No. 389, pp. 123–165. Lecture Notes in Math., Vol. 244, Springer, Berlin, 1971. MR 0498581, Numdam
- Pierre Deligne, Variétés de Shimura: interprétation modulaire, et techniques de construction de modèles canoniques, in Automorphic forms, representations and L-functions, Proc. Sympos. Pure Math., XXXIII (Corvallis, OR, 1977), Part 2, pp. 247–289, Amer. Math. Soc., Providence, R.I., 1979. MR 0546620
- Pierre Deligne, James S. Milne, Arthur Ogus, Kuang-yen Shi, Hodge cycles, motives, and Shimura varieties. Lecture Notes in Mathematics, 900. Springer-Verlag, Berlin-New York, 1982. ii+414 pp. ISBN 3-540-11174-3 MR 0654325
- Levy, Silvio, red. (1999), The eightfold way, Mathematical Sciences Research Institute Publications, "35", Cambridge University Press, ISBN 978-0-521-66066-2, http://www.msri.org/communications/books/Book35/index.html, paperback edition by Cambridge University Press, 2001, ISBN 978-0-521-00419-0. Read This: The Eightfold Way, reviewed by Ruth Michler.
- Milne, J.S. (2001), ”Shimuravarietet”, i Hazewinkel, Michiel, Encyclopedia of Mathematics, Springer, ISBN 978-1556080104
- J. Milne, Shimura varieties and motives, in U. Jannsen, S. Kleiman. J.-P. Serre (ed.), Motives, Proc. Symp. Pure Math, 55:2, Amer. Math. Soc. (1994), pp. 447–523
- J. S. Milne, Introduction to Shimura varieties, in Arthur, Ellwood, and Kottwitz (2005)
- Harry Reimann, The semi-simple zeta function of quaternionic Shimura varieties, Lecture Notes in Mathematics, 1657, Springer, 1997
- Goro Shimura, The Collected Works of Goro Shimura (2003), vol 1–5
- Goro Shimura Introduction to Arithmetic Theory of Automorphic Functions