I den här artikeln vill vi ta upp ämnet SdKfz 253, ett ämne som har fått relevans på senare tid. SdKfz 253 har fångat många människors uppmärksamhet på grund av dess inverkan på olika aspekter av samhället. Från dess inflytande på populärkulturen till dess betydelse inom det akademiska och vetenskapliga området har SdKfz 253 genererat debatter och diskussioner som inte lämnar någon oberörd. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och tillvägagångssätt på SdKfz 253, med syftet att erbjuda en komplett och objektiv vision av detta ämne som är så relevant idag.
SdKfz 253 | |
![]() | |
Generella egenskaper | |
---|---|
Typ | Halvbandfordon |
Besättning | 4 |
Längd | 4,7 m |
Bredd | 1,95 m |
Höjd | 1,8 m |
Vikt | 5,7 ton |
Tillverkare | Demag |
Skydd och beväpning | |
Skydd | 8-18 mm |
Primär beväpning | 7,92 mm MG 34 |
Mobilitet | |
Motor | Maybach HL42TRKM 100 hk |
Växellåda | 7 framåt, 3 bakåt |
Hastighet på väg | 65 km/h |
Räckvidd | 320 km |
SdKfz 253 lätt bepansrat eldledningsfordon. Fordonet som tillverkades av Demag i 285 exemplar mellan mars 1940 och juni 1941.[1] Användes av Sturmgeschützförband för eldledning. Var utrustat med radioanläggning av typ FuG15 och FuG16. Tilldelades Sturmartillerie batterier 640, 659, 660, and 665 inför invasionen av Frankrike.
Vagnen använde samma grundchassi som SdKfz 250 men hade kraftigare pansar runt om men också ett tak över besättningens utrymme. Observationer av mål och egna pjäsers nedslag utfördes med en batterikikare från en stor cirkulär lucka i taket.
|