Sava Grujić

I dagens värld har Sava Grujić blivit ett ämne av stor relevans och intresse för en mängd olika människor. Oavsett om det beror på dess inverkan på samhället, dess betydelse inom yrkesområdet eller dess historiska relevans, har Sava Grujić fångat uppmärksamheten hos individer i alla åldrar och bakgrunder. Den här artikeln försöker till fullo utforska innebörden och konsekvenserna av Sava Grujić, och erbjuder både en översikt och en detaljerad analys av dess olika aspekter. Under de kommande raderna kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Sava Grujić, med syftet att ge ett komplett och berikande perspektiv på detta ämne av otvivelaktigt betydelse i det aktuella panoramat.

Sava Grujić
Född25 november 1840
Kolari, Serbien
Död25 november 1913 (73 år)
Belgrad
Medborgare iFurstendömet Serbien och Kungariket Serbien
SysselsättningDiplomat, militär, historiker, politiker
Befattning
Serbiens ambassadör
Försvarsminister
Premiärminister
Utrikesminister
Politiskt parti
Radikala folkpartiet
Redigera Wikidata

Sava Grujić (Сава Грујић), född 25 november 1840 i byn Kolari nära Smederevo, död 3 november 1913 i Belgrad, var en serbisk statsman och militär.

Grujić utbildades till artilleriofficer i Belgrad, Berlin och Ryssland, deltog i serbisk-turkiska kriget 1876, blev samma år överste och var krigsminister under kriget 1877–78. Han blev 1879 serbisk diplomatisk agent i det nya furstendömet Bulgarien samt envoyé 1883 i Aten och 1886 i Sankt Petersburg.

Grujić tillhörde det radikala partiet och intog efter återkomsten till Serbien en framskjuten plats i dess inre politik. Han blev 1887 krigsminister i Jovan Ristićs ministär, var – dåmera befordrad till general – ministerpresident januari till april 1888, kallades vid kung Milan I:s abdikation i mars 1889 åter till samma post och kvarstod till början av 1891. Han blev samma år serbisk minister i Konstantinopel och 1893 åter krigsminister och trädde i slutet av året i spetsen för regeringen, men avgick redan i januari 1894.

Grujić utnämndes 1897 till minister i Sankt Petersburg, men i samband med den process mot en del radikala politiker, som följde efter attentatet mot kung Milan 1899, måste han samma år lämna denna plats. Under kung Peter I var han åter ministerpresident oktober 1903 till december 1904 och mars till april 1906.

Källor