Sarah Kofman

I dagens värld har Sarah Kofman blivit ett ämne för stort intresse och debatt. Oavsett om det beror på dess historiska relevans, påverkan på det samtida samhället eller dess påverkan på populärkulturen, är Sarah Kofman ett fenomen som inte går obemärkt förbi. I den här artikeln kommer vi att utforska detta ämne på djupet från olika perspektiv, analysera dess utveckling över tid, dess innebörd idag och dess framtida projektion. Dessutom kommer vi att undersöka hur Sarah Kofman har kontaktats av olika experter och hur det har påverkat olika områden i det dagliga livet. Denna analys kommer att göra det möjligt för oss att bättre förstå betydelsen och relevansen av Sarah Kofman i dagens samhälle.

Sarah Kofman
Född14 september 1934[1][2][3]
Paris 10:e arrondissement[4], Frankrike
Död15 oktober 1994[1][2][3] (60 år)
Paris femtonde arrondissement[4], Frankrike
BegravdMontparnassekyrkogården[5]
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidUniversidad de Valparaíso
Lycée Saint-Sernin
SysselsättningFilosof, universitetslärare, självbiograf, författare
ArbetsgivareUniversitetet i Paris
Redigera Wikidata

Sarah Kofman, född 14 september 1934 i Paris, död 15 oktober 1994 i Paris, var en fransk filosof. Hon var professor vid Université Paris 1 Panthéon-Sorbonne.

Biografi

Sarah Kofman föddes i Paris år 1934. Hennes föräldrar hade emigrerat från Polen 1929. Hennes far, som var rabbin, deporterades 1942 till Auschwitz, där han dog. Efter andra världskriget studerade Kofman vid Lycée Jules-Ferry och Lycée Fénelon, och senare vid Sorbonne. År 1976 avlade hon doctorat d’État vid Université Paris VIII-Vincennes. Kofman utnämndes 1991 till professor vid Université Paris 1 Panthéon-Sorbonne.

Tillsammans med Jacques Derrida, Jean-Luc Nancy och Philippe Lacoue-Labarthe var hon med i GREPH (Groupe de Recherches sur l’Enseignement Philosophique). Kofman publicerade arbeten i ämnena filosofi, psykoanalys, litteratur och konst.

Sarah Kofman begick självmord år 1994.[6][7]

Bibliografi (urval)

  • L'enfance de l'art: Une interprétation de l'esthétique freudienne (1970)
  • Nietzsche et la métaphore (1972)
  • Camera obscura: De l'idéologie (1973)
  • Quatre romans analytiques (1974)
  • Autobiogriffures (1976)
  • Aberrations: Le devenir-femme d'Auguste Comte (1978)
  • Nerval: Le charme de la répétition (1979)
  • Nietzsche et la scène philosophique (1979)
  • L'énigme de la femme: La femme dans les textes de Freud (1980)
  • Le respect des femmes (Kant et Rousseau) (1982)
  • Comment s'en sortir? (1983)
  • Un métier impossible: Lecture de "Constructions en analyse" (1983)
  • Lectures de Derrida (1984)
  • Mélancholie de l'art (1985)
  • Pourquoi rit-on? Freud et le mot d'esprit (1986)
  • Paroles suffoquées (1987)
  • Conversions: Le Marchand de Venise sous le signe de Saturne (1987)
  • Socrate(s) (1989)
  • Séductions: De Sartre à Héraclite (1990)
  • Don Juan ou le refus de la dette (1991)
  • "Il n'y a que le premier pas qui coûte": Freud et la spéculation (1991)
  • Explosion I: De l'"Ecce Homo" de Nietzsche (1992)
  • Explosion II: Les enfants de Nietzsche (1993)
  • Le mépris des Juifs: Nietzsche, les Juifs, l'antisémitisme (1994)
  • Rue Ordener, rue Labat (1994)
  • L'imposture de la beauté et autres textes (1995)
  • Selected Writings (2007; introduction by Jacques Derrida)

Källor

Noter

  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6kj32rf, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  2. ^ FemBios databas, FemBio-ID: 16085, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ Babelio, Babelio författar-ID: 107373.
  4. ^ matchID-ID: x3EQSZ9CBc-t.
  5. ^ läs online, cdn.paris.fr .
  6. ^ Schrift 2006, s. 145.
  7. ^ Davis, Colin (2018). ”Sarah Kofman and the Time Bomb of Memory” (på engelska) ( PDF). Traces of War: Interpreting Ethics and Trauma in Twentieth-Century French Writing. sid. 218–233. doi:10.5949/liverpool/9781786940421.003.0012. https://academic.oup.com/liverpool-scholarship-online/book/43215/chapter/362939634. Läst 5 mars 2023. 
Auktoritetsdata