Salif Keïta
I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Salif Keïta, ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Från sitt ursprung till dess inflytande på dagens samhälle har Salif Keïta varit föremål för fördjupade studier och analyser. Genom historien har Salif Keïta spelat en avgörande roll inom olika områden, från kultur till politik, vetenskap och teknik. Genom den här artikeln kommer vi att försöka belysa mysterierna och komplexiteten kring Salif Keïta, och erbjuda en omfattande översikt som gör det möjligt för våra läsare att bättre förstå dess betydelse och inverkan på den moderna världen.
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den saknar källhänvisningar och kan inte verifieras. (2022-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Salif Keïta, född 25 augusti 1949 i Djoliba i Mali, är en malisk musiker. Han är internationellt känd och har bland annat tilldelats smeknamnet "Afrikas gyllene röst". Han är albino och ättling till Malis grundare Sundiata Keïta, tillika släkt med Mansa Moussa och Modibo Keïta. Salif Keïta sjunger huvudsakligen på bambara.
Diskografi
- Soro, 1987, Mango
- Ko-Yan, 1989, Mango
- Amen, 1991, Mango
- Destiny of a Noble Outcast, 1991, Polygram
- Folon, 1995, Mango
- Rail Band, 1996, Melodie
- Seydou Bathili, 1997, Sonodisc
- Papa, 1999, Blue Note
- Mama, 2000, Capitol
- Sosie, 2001, Mellemfolkeligt
- Moffou, 2002, Universal Jazz France
- The Best of the Early Years, 2002, Wrasse
- Remixes from Moffou, 2004, Universal Jazz France
- M'Bemba, 2005, Universal Jazz France
- La différence, 2009, Emarcy
- Anthology, 2011
- Talé, 2012, Universal, Philippe Cohen-Solal
- Un autre blanc, 2018