I den här artikeln ska vi analysera Sacré-Cœur i detalj, ett ämne som har fått stor relevans de senaste åren. Sacré-Cœur är ett begrepp som studeras brett inom olika områden, från psykologi till ekonomi, inklusive sociologi och politik. Genom historien har Sacré-Cœur varit föremål för debatt och reflektion av experter och akademiker, såväl som opinionen i allmänhet. I denna mening är det av yttersta vikt att fördjupa kunskapen och förståelsen för Sacré-Cœur, för att uppnå en bredare och tydligare syn på dess påverkan på samhället och det dagliga livet. Genom den här artikeln föreslår vi att utforska de många dimensionerna och aspekterna av Sacré-Cœur, med syftet att berika debatten och främja kritisk reflektion kring detta ämne.
Basilique du Sacré-Cœur Heliga Hjärtats Basilika | |
Kyrka | |
Land | ![]() |
---|---|
Ort | Paris |
Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
Stift | Paris ärkestift |
Plats | Parvis du Sacré-Cœur |
Invigd | 1919 |
Geonames | 6452892 |
Kupolen.
| |
Webbplats: Sacré-Cœur | |
Sacré-Cœur (franska: Basilique du Sacré-Cœur, "Heliga hjärtats basilika", uttalas ) är en romersk-katolsk basilika och populärt landmärke i Paris. Kyrkan är uppkallad efter och tillägnad Jesu heliga hjärta. Basilikan är belägen på Montmartre-kullen som är den högsta punkten i staden. Kyrkan var färdigbyggd år 1914, men invigdes först år 1919 efter första världskrigets slut.
Byggandet av basilikan föreslogs först av biskopen av Nantes, Felix Fournier, år 1870. Uppförandet av basilikan ägde rum mellan åren 1875 och 1914.[1]
Basilikan uppfördes mellan 1875[1] och 1914 (invigning 1919[2]) för att markera bildandet av den tredje republiken. Initiativet togs av Romersk-katolska kyrkan, som såg den som ett "försoningsoffer" då Montmartre hade varit scen för många av händelserna under Pariskommunen 1871. Den tänktes också som ett monument över de döda i fransk-tyska kriget 1870–1871. Basilikan fullbordades dock inte förrän 1914 och invigningen ägde rum först 1919 efter första världskrigets slut. Oppositionen mot bygget var stor, både på politiska och estetiska grunder.
Basilikan ritades av arkitekten Paul Abadie och är byggd i romersk-bysantinsk stil, på platsen där Sankt Dionysius (Saint Denis) halshöggs[3][4] cirka år 262. Dess interiör är stämningsfull med ljus som strömmar in från de färgade fönstren. På taket under den stora kupolen finns en stor mosaik föreställande Jesus Kristus och nedanför denna mosaik finns en staty av Dionysius som knäböjer. Kyrkan har även många skulpturer, bland annat en föreställande Jungfru Maria. Kyrkan hyser över 500 statyer och många av statyerna har hämtat inspiration från antikens arkitektur.
Framför kyrkan finns den öppna platsen Square Louise-Michel, namngiven efter en lokal anarkist. Från platsen och upp till kyrkan är det 222 trappsteg.[5]
Sacré-Cœur är belägen på toppen av Montmartre i Paris artonde arrondissement och ger en vidsträckt utsikt över Paris. Det kan vara en av huvudorsakerna till att området fått stort genomslag inom populärkulturen. Området framför kyrkan har förekommit i många berömda filmer, däribland Amélie från Montmartre (2001), Ronin (1998) och kortfilmen C'était un rendez-vous (1976).
” | Om ni ska se vackra kyrkor i Europa, finns det tre ni inte får missa: Peterskyrkan i Rom, Sacré-Cœur i Paris och Västerortskyrkan i Vällingby! | „ |
– Le Corbusier till arkitekturstudenter under en föreläsningsturné i USA.[6] |
Kyrkans klocktorn är belägen på kyrkans norra sida. Kyrkans port är belägen på dess södra sida och är utsmyckad med skulpturer av franskt och religiöst tema. Jesu heliga hjärta och kung Ludvig IX är två av skulpturerna som återfinns på kyrkans exteriör.
I närheten av Sacré-Cœur ligger metrostationen Anvers, med sin gamla entré som liknar klängväxter.