I den här artikeln kommer Ruupert Kainulainen att behandlas ur ett multidisciplinärt och uppdaterat perspektiv, för att uttömmande analysera och förstå alla aspekter relaterade till detta ämne. En resa kommer att göras genom den historiska bakgrunden, de olika aktuella teorierna och förhållningssätten, samt de praktiska och sociala implikationer som Ruupert Kainulainen innebär. Den kommer att försöka erbjuda en komplett och balanserad vision som gör det möjligt för läsaren att skaffa sig omfattande kunskap om denna fråga som är så relevant idag.
Ruupert Kainulainen | |
Född | 7 februari 1886![]() |
---|---|
Död | 15 juli 1962 (76 år)![]() |
Yrke | författare[1] |
Samarbeten | Emil Kauppi, Ernst Linko |
Nationalitet | Finland |
Genrer | roman, pjäs, dikt |
Noterbara verk | Laatokan kalastajat |
Släktingar | Iivari Kainulainen (bror) |
Ruupert (Ruupertti) "Ruupe" Kainulainen, född 7 februari 1886 i Suotniemi, Kexholm, död 15 juli 1962[2] i Helsingfors, var en finländsk författare av sånger och teaterpjäser. Han var bror till sångaren Iivari Kainulainen, för vilken han även författade sånger.[3]
Som ung arbetade Kainulainen inom affärsverksamhet och engagerades senare vid teatrarna i Kexholm och Villmanstrand. Under större delen av sitt liv ägnade Kainulainen sig åt sitt författarskap. Han skrev såväl romaner och dikter, som sånger och tidningsartiklar. Han var även under några år författare vid finska skådespelarförbundet. Efter pensioneringen flyttade han till Vanha Käpyläs ålderdomshem i Helsingfors.[4]
Sin första stora framgång som pjäsförfattare hade Kainulainen 1910, då han kom trea i en pjässkrivartävling i Kexholm. Hans bidrag var pjäsen Ovelat varkaat, för vilken han tilldelades 100 mark i prispengar.[5] Hans tre mest kända pjäser är förmodligen Punainen pakolainen, Laatokan kalastajat och Karjalan kannaksella. Musiken till de två sistnämnda komponerades av Emil Kauppi. 1928 ägde premiären av Kainulainens pjäs Maria Okaapummin sisainen rengas rum. Pjäsen handlar om predikanten Maria Åkerblom, som också medverkade i urföreställningen.[6]
|