I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska Rumänska revolutionen och dess inverkan på olika aspekter av våra liv. Rumänska revolutionen är ett ämne som har väckt stort intresse de senaste åren och dess betydelse har återspeglats i ett flertal utredningar och studier. Från dess inflytande i den sociala sfären till dess relevans inom teknikområdet, spelar Rumänska revolutionen en grundläggande roll som vi inte kan bortse från. I den här artikeln kommer vi att diskutera hur Rumänska revolutionen har utvecklats över tiden och hur det fortsätter att forma vår miljö idag. Dessutom kommer vi att utforska de etiska och moraliska implikationer som Rumänska revolutionen bär, samt de möjliga framtidsperspektiv som öppnar sig när vi fortsätter att upptäcka mer om detta fenomen.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Rumänska revolutionen 1989 | |||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
![]() Revolutionens improviserade flagga med kommunistemblemet urklippt. | |||||||||
| |||||||||
Stridande | |||||||||
Socialistiska republiken Rumänien, Securitate. | Rumänska folket och rumänska armén | ||||||||
Förluster | |||||||||
> 1 104 döda 3 352 skadade |
Rumänska revolutionen 1989 var en revolution som utgjordes av en veckolång serie våldsamma uppror i Rumänien under december 1989. Nicolae Ceaușescus regering avsattes av upprorsmakarna och Ceaușescu avrättades tillsammans med sin fru Elena. Revolutionen ledde därmed till att Rumäniens kommunistiska enpartistat störtades och demokrati infördes i landet.
Revolutionen fick sin början med en demonstration i Timișoara i Transsylvanien den 16 december, i protest mot regimens försök att tysta den frispråkige pastorn László Tőkés som tillhörde landets ungerska minoritet.[1] Demonstranterna besköts av säkerhetspolisen Securitate och över 100 civila dödades. Sedan brändes liken i hemlighet för att undanröja spåren. Ceaușescu reste dagen därpå på statsbesök till Iran.
Oroligheterna spred sig därefter till andra städer, däribland huvudstaden Bukarest. På morgonen den 21 december höll Rumäniens president Nicolae Ceaușescu ett tal vid ett massmöte med omkring 110 000 deltagare där han fördömde protesterna i Timișoara. Han blev utbuad från balkongen på centralkommitténs byggnad där han höll talet. Ceaușescu drog sig tillbaka in i byggnaden medan folkmassan började ropa antikommunistiska slagord. Folkmassan blev senare beskjuten av militären med döda och skadade som följd.
Tidigt på morgon den 22 december dog Rumäniens försvarsminister Vasile Milea under mystiska omständigheter. I en kommuniké sades det att han var en förrädare och att han hade begått självmord. Den allmänna uppfattningen var dock att han blivit mördad av den fruktade säkerhetspolisen Securitate efter att ha vägrat att följa Ceaușescus order. En undersökning från 2005 visade dock att han sannolikt försökt skada sig själv men att kulan träffade en artär vilket ledde till döden.
Ceaușescu utsåg en ny försvarsminister, Victor Stănculescu. Stănculescu beordrade utan Ceaușescus vetskap militären att dra sig tillbaka. Vid middagstid den 22 december stormades centralkommitténs byggnad av den ilskna folkmassan med syfte att avsätta Ceaușescu. Demonstranterna var Ceaușescu "hack i häl", och han mer eller mindre trängdes ut på hustaket. Därpå flydde han med helikopter kl 12:09. Hundratusen människor omkring byggnaden såg Ceaușescus helikopter lyfta, och applåder och segerjubel hördes överallt.
Samma dag bildades en ny provisorisk regering under namnet Nationella räddningsfronten. Ion Iliescu utsågs till president[1] och Petre Roman blev premiärminister.
Sedan militären skuggat presidentparets helikopter tvingades de att landa i Târgoviște, där de fängslades av upproriska arméförband i väntan på en rättegång regisserad av en jury från Bukarest. Ceaușescu och hans hustru avrättades inför kamerorna efter en summarisk rättegång[1] på juldagen 1989. Strider mellan folket och Securitate fortgick dock i några dagar i Bukarest.
Förlusterna beräknats till 1 104 varav 162 dog under protesterna mot Ceaușescu. 942 dog i kampen efter att den nya regimen tagit makten. Den officiella dödssiffran var dock 689. Antalet skadade uppgick till 3 352.
|