I den här artikeln kommer vi att närma oss Rikskammarrätten från olika perspektiv, med syftet att ge en heltäckande bild av detta ämne/person/datum. Vi kommer att analysera dess inverkan på dagens samhälle, dess utveckling över tid och de möjliga implikationer det har på olika områden. Vidare kommer vi att undersöka dess relevans i det aktuella sammanhanget, liksom de olika åsikter och teorier som finns i detta avseende. Genom denna omfattande analys vill vi ge läsaren en mer fullständig förståelse av Rikskammarrätten och uppmuntra till reflektion över dess betydelse i vårt dagliga liv.
Rikskammarrätten (ty. Reichskammergericht), jämte Rikshovrådet högsta domstolen i det forna Tyska riket, inrättades 1495 och bestod av en av kejsaren utnämnd "kammerrichter" (furste eller greve), 2 (senare 4) presidenter och ett antal assessorer. Efter reformationen var bisittarna dels katoliker, dels evangeliska; de tillsattes och avlönades av riksständerna. Rikskammarrätten hade från 1693 tills den i och med Tyska rikets upplösning upphörde (1806) stadigt sitt säte i Wetzlar. Den dömde i alla mål, som rörde riksomedelbara, och var högsta instans i civilsaker för riksmedelbara, utom när privilegiet "de non appellando" var något riksstånd tillförsäkrat. Rättens arkiv har till största delen fördelats på de olika tyska staterna.