I den här artikeln ska vi prata om Renate Breuer, ett ämne som funnits genom historien och som fortsätter att vara aktuellt i dagens samhälle. Renate Breuer har väckt stort intresse och debatt, både i den akademiska världen och i opinionen, på grund av dess inverkan på olika aspekter av det dagliga livet. Med tiden har Renate Breuer varit föremål för studier, forskning och reflektioner som bidragit till att utöka vår förståelse för detta ämne. I denna mening kommer vi att ta upp olika perspektiv och tillvägagångssätt för att bättre förstå betydelsen och innebörden av Renate Breuer idag.
Renate Breuer | |
Nationalitet | Västtyskland |
---|---|
Födelsedatum | 1 december 1939 |
Födelseplats | Berlin, Tyskland |
Sport | Kanot |
Klubb | Kanuklub Charlottenburg |
Medaljer | ![]()
![]() |
Renate Breuer, född 1 december 1939 i Berlin, är en före detta tysk kanotist som vann OS-silver 1968 i K1 500 m[1] och blev världsmästare i K2 500 m 1970.[2]
Breuers kanotklubb var Kanuklub Charlottenburg där hennes make Hartmut Breuer var tränare. I tyska mästerskapen vann hon K1 500 m fem år i rad 1968, 1969, 1970, 1971 och 1972. År 1967 blev hon också tysk mästare i K2 med Roswitha Esser.
Vid EM 1965 i K1 500 m vann hon brons samt också brons i K4 500 m med Elke Felten, Irene Rozema och Roswitha Esser.
Vid EM 1967 i K2 500 meter vann hon brons tillsammans med Roswitha Esser. Samma år vann hon silver i K4 500 m med Roswitha Esser, Elke Felten och Sigrid Ritter.
Vid EM 1969 vann hon silver i K1 500 m och silver i K4 500 m med Annemarie Zimmermann, Roswitha Esser och Elke Felten.
Vid VM 1966 vann hon silver i K4 500 m tillsammans med Sigrid Kummer, Roswitha Esser och Irene Rozema,
Vid VM 1970 vid VM blev hon världsmästare i K2 500 meter med Roswitha Esser.
Vid VM 1971 vann hon silver i K4 500 m med Roswitha Esser, Irene Pepinghege och Heiderose Wallbaum.