Ragnar Hjorth
I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Ragnar Hjorth, utforska dess många aspekter och fördjupa oss i dess betydelse i det moderna samhället. Från dess ursprung till dess inverkan idag har Ragnar Hjorth spelat en avgörande roll i olika aspekter av det dagliga livet, och påverkat människor i alla åldrar, kulturer och sociala skikt. Utefter dessa linjer kommer vi att analysera hur Ragnar Hjorth har utvecklats över tid, samt dess betydelse inom olika områden, från politik och ekonomi till vetenskap och populärkultur. Gör dig redo att fördjupa dig i en spännande resa genom historien och nutiden av Ragnar Hjorth, och upptäck dess relevans och inverkan på den samtida världen.
| Ragnar Hjorth | |
 | |
| Född | 2 maj 1887[1][2] Stockholm[3] |
|---|---|
| Död | 2 maj 1971 (84 år) Stockholm[3] |
| Begravd | Galärvarvskyrkogården[4] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Kungliga Tekniska högskolan  |
| Sysselsättning | Arkitekt[1] |
| Föräldrar | Hjalmar Hjorth |
| Redigera Wikidata | |
Ragnar Hjorth, född 2 maj 1887 i Jakobs församling, Stockholm, död 2 maj 1971 i Oscars församling, Stockholm,[5] var en svensk arkitekt.
Biografi
Ragnar Hjorth, son till Hjalmar Hjorth och Ester Rosenlöf, studerade vid Tekniska högskolan och från 1912 vid Konsthögskolan, där han 1914 förärades kungliga medaljen. Han var under perioden 1917–1921 i flera omgångar vikarierande lärare i svensk arkitekturhistoria vid Konsthögskolan. 1917 tog han plats som arkitekt i Byggnadsstyrelsen. Under åren 1921–1922 innehade han statens resestipendium och studerade, främst i Frankrike, England och Italien. 1924–1952 arbetade Hjorth som byggnadsråd och chef för kulturhistoriska byrån vid Byggnadsstyrelsen.
Hjorth låg bakom ritningarna till flera bostads- och affärshus, bland annat ett flertal villor i Saltsjöbaden och flera kända byggnader i Stockholm, till exempel Idunhallen på Skansen, Nobelstiftelsens hus i klassicistisk stil (1926) och Tekniska museet, i funktionalistisk stil (1936). Han låg också bakom reformeringen av Karlaplan i Stockholm (1929) och tillförde då en damm med vattenstråle. Hjort ritade Hallands museum i Halmstad (1934) och var ansvarig Slottsarkitekt på Haga Slott, för restaurering av kyrkobyggnader och Gustav III:s paviljong.
Hjorth var också en bra tecknare och skapade en svit av kolteckningar med motiv av allt från landskap till byggnader och klockstaplar. Han tilldelades Illis Quorum 1969.[6]
I samarbete med arkitekten Ture Ryberg deltog Hjorth, med framgång i flera arkitekttävlingar i Stockholm och Göteborg. De vann bland annat första pris i första tävlingsomgången 1917 angående utformningen av Götaplatsen i Göteborg. (I senare tävlingsomgångar valdes dock andra tävlingsdeltagares förslag som slutliga vinnare.)
Bilder (verk i urval)
-
Första Klaffbron över Södertälje kanal 1924. -
Nobelstiftelsens hus, Stockholm, 1924–1926. -
Villa Solbacken, Stockholm, 1930. -
Hallands konstmuseum, 1933. -
Tekniska museet, Stockholm, 1934–1936. -
Malmviks gård, ombyggnad, 1963.
Se även
Källor
- KulturNav: Hjorth, Ragnar
- Hjort, Ragnar i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
- Vem är det 1969
Noter
- ^ Arkitekter verksamma i Sverige, 11 juli 2014.
- ^ Ragnar Hjorth, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 13655, läs online.
- ^ Arkitekter verksamma i Sverige, 9 januari 2015.
- ^ Hjorth, Ragnar, Svenskagravar.se, läs online, läst: 19 juli 2017.
- ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
- ^ Dagens Nyheter, 28 juni 1969, sid. 6
Vidare läsning
- Sven Ivar Lind: Ragnar Hjorth i Svenskt biografiskt lexikon (1971–1973)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Ragnar Hjorth.
|