Nuförtiden har Pärlfiske, vittnesbörd om en ö-ekonomi blivit ett ämne av stor relevans och intresse för en mängd olika människor. Från dess påverkan på det dagliga livet till dess påverkan på samhället i stort har Pärlfiske, vittnesbörd om en ö-ekonomi varit föremål för ständig debatt, analys och reflektion. Dess relevans sträcker sig från teknikområdet till kultur, inklusive ekonomi och politik. Pärlfiske, vittnesbörd om en ö-ekonomi har fångat människor i alla åldrar och från olika yrkesområden, och väckt ett intresse som sträcker sig utanför geografiska och kulturella gränser. I den här artikeln kommer vi att på djupet undersöka effekten av Pärlfiske, vittnesbörd om en ö-ekonomi på våra liv och världen omkring oss, och erbjuda en omfattande analys som kommer att omfatta olika perspektiv och tillvägagångssätt.
Pärlfiske, vittnesbörd om en ö-ekonomi | |
![]() | |
Geografiskt läge | |
---|---|
Koordinater | 26°14′28.608″N 50°36′48.636″Ö / 26.24128000°N 50.61351000°Ö |
Land | Bahrain |
Region* | Arabstaterna |
Data | |
Typ | Kulturarv |
Kriterier | iii |
Referens | 1364 |
Historik | |
Världsarv sedan | 2012 (36:e mötet) |
.
| |
* Enligt Unescos indelning. |
Pärlfiske, vittnesbörd om en ö-ekonomi är sedan 30 juni 2012 ett världsarv i Bahrain.[1] Pärlfiske har funnits i Bahrain sedan 2000 f.Kr.[2] och utgjorde basen i landet ekonomi fram till 1930-talet då pärlmarknaden kraschade efter att Japan introducerat odlade sötvattenspärlor.[3][4]
Pärlfiske i Bahrain nämns första gången i Assyriska texter från 2000 f.Kr., och refererar till "fiskögon" från Dilmun (forntidens namn för Bahrain).[6] Bahrain (som Tylos, Bahrains grekiska namn) nämndes av Plinius den äldre att ha varit "känd för sitt stora antal pärlor".[6] Pärlfiskets gyllene era sägs ha varit mellan 1850-talet och fram till 1930, då pärlor var mer värdefulla än diamanter och lockade juvelerare som acques Cartier till landet.[6] Det fanns cirka 30 000 pärlfiskare i slutet av 1930, då pärlfiske var Bahrains främsta näring före upptäckten av olja 1932. Efter pärlfiskeindustrins kollaps, gick de flesta fiskarna över till den nyligen grundade oljesektorn.[6]
För närvarande är handel med odlade pärlor i Bahrain förbjuden.[6] Antalet verksamma pärlfiskare är mycket lågt.[6]
|