I dagens värld har Privatdetektiv 62 blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av publik. Från dess påverkan på samhället till dess påverkan på den globala ekonomin är Privatdetektiv 62 ett ämne som inte lämnar någon oberörd. Genom historien har Privatdetektiv 62 spelat en grundläggande roll i olika aspekter av det dagliga livet, och dess betydelse fortsätter att öka idag. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska relevansen av Privatdetektiv 62 och dess inverkan på olika områden, och erbjuda en komplett och uppdaterad vision av detta mycket relevanta ämne.
Privatdetektiv 62 (Private Detective 62) | |
Genre | Komedi Kriminalfilm Romantik |
---|---|
Regissör | Michael Curtiz |
Manus | Rian James Raoul Whitfield |
Skådespelare | William Powell Margaret Lindsay Ruth Donnelly Gordon Westcott |
Originalmusik | Bernhard Kaun |
Fotograf | Tony Gaudio |
Klippning | Harold McLernon |
Distribution | Warner Bros. |
Premiär | 10 juni 1933 (USA) |
Speltid | 67 min |
Land | ![]() |
Språk | Engelska |
IMDb SFDb |
Privatdetektiv 62 (engelska: Private Detective 62) är en amerikansk långfilm från 1933 i regi av Michael Curtiz, med William Powell, Margaret Lindsay, Ruth Donnelly och Gordon Westcott i rollerna.
Donald Free (William Powell) arbetar för den amerikanska staten i Frankrike. Han blir påkommen med att försöka stjäla hemliga dokument av den franska staten och deporteras. Publiciteten av händelsen gör att han blir avskedad från sitt jobb. Jobb är svåra att få tag på under depressionen och en dag vandrar Free in på Peerless Detective Agency, en firma för privatdetektiver som drivs av den inkompetenta Dan Hogan (Arthur Hohl). Männen startar ett partnerskap. En av Hogans kriminella kontakter driver ett kasino där societetsdamen Janet Reynolds (Margaret Lindsay) vinner för mycket pengar. Hogan ser till att Free får i uppdrag att skugga kvinnan så de kan hitta något de kan utpressa henne med. Men det ingen räknat med är att en romans ska uppstå mellan Free och Reynolds.
William Powell | – Free |
Margaret Lindsay | – Janet |
Ruth Donnelly | – Amy |
Gordon Westcott | – Bandor |
Arthur Hohl | – Hogan |
Natalie Moorhead | – Mrs. Helen Burns |
James Bell | – Whitey |
Hobart Cavanaugh | – Harcourt S. Burns |
Irving Bacon | – Taxiförare |
Tidigt påtänkta titlar för filmen var Private Detective och Man Killer. Inspelningen tog 21 dagar med en budget på 260 000 dollar.[1]