Premolar

I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Premolar ur olika perspektiv, undersöka dess inverkan på det moderna samhället och dess relevans i dagens värld. Längs dessa linjer kommer vi att fördjupa oss i de mest relevanta aspekterna relaterade till Premolar, och analysera dess historiska betydelse och dess inflytande på utvecklingen av nya koncept och trender. Dessutom kommer vi att ta upp olika åsikter från experter på området, samt personliga erfarenheter som kommer att erbjuda en mer komplett och berikande vision om Premolar. Genom att syntetisera aktuell och rigorös information försöker den här artikeln ge en heltäckande bild av Premolar, för att ge läsaren en djupare och mer fullständig förståelse av detta viktiga ämne.

Två premolarer syns i mitten i bilden

En premolar eller främre kindtand är hos däggdjuren i allmänhet en tand placerad mellan hörntänderna och molarerna. Människan har åtta premolarer med två knölar i sin permanenta tanduppsättning. Fyra av premolarerna, två på respektive sida om hörntänderna, sitter i överkäken och fyra i underkäken.[1] Om man har fler än totalt åtta premolarer har man så kallad hyperdonti, det vill säger ett övertal av tänder. Ett övertal av premolarer är den tredje vanligaste formen av hyperdonti, men inte mer än 0,09 till 0,64 procent av befolkningen i allmänhet drabbas av detta tillstånd.[2]

Förutom premolarer delar man in tänderna i molarer (kindtänder), caniner (hörntänder) och incisiver (framtänder).

Översikt över människans munhåla och tänder

Referenser

  1. ^ Folktandvården Stockholm. ”Tändernas namn”. Arkiverad från originalet den 14 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170614030504/http://www.folktandvardenstockholm.se/fakta-rad/fakta-om-tander/tandernas-namn/. Läst 7 maj 2017. 
  2. ^ Valmaseda-Castellón, E.; Berini-Aytés, L.; Gay-Escoda, C.. ”Supernumerary premolars. Report of 10 cases”. Bulletin Du Groupement International Pour La Recherche Scientifique En Stomatologie & Odontologie 43 (1): sid. 19–25. ISSN 0250-4693. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11799725. Läst 7 maj 2017.