I dagens värld är Polyarki en fråga som har fått stor relevans i samhället. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Polyarki blivit en fråga av intresse för många människor inom olika områden. Oavsett om det är på en personlig, professionell, politisk eller kulturell nivå har Polyarki skapat debatter och diskussioner runt om i världen. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska ämnet Polyarki, analysera dess olika aspekter och dess inverkan på dagens samhälle. Dessutom kommer vi att undersöka hur Polyarki har utvecklats över tid och vilka utmaningar och möjligheter det ger i framtiden.
Polyarki (från gr. poly 'många' och arkhe 'styre') är ett politiskt system där flera olika grupper konkurrerar om makten och där en stor del av den vuxna befolkningen genom val väljer vilken grupp som under en period har den högsta makten. Den amerikanske statsvetaren Robert A. Dahl introducerade begreppet 1956 i A Preface to Democratic Theory, där han preciserade polyarki som ett politiskt system där det råder relativt stor konsensus kring åtta centrala villkor för vad man i dagligt tal brukar kalla demokratiska processer. Villkoren behöver inte vara maximalt uppfyllda för att en organisation ska kallas demokratisk, utan är snarare mått på i vilken utsträckning majoritetsprincipen ("en person–en röst") tillämpas i praktiken. Enligt Dahl är majoritetsprincipen visserligen den omedelbara logiska konsekvensen av de normativa antaganden som ligger till grund för demokratibegreppet, men principen har begränsat användningsvärde i praktiken. De två normativa antaganden som är ekvivalenta med majoritetsprincipen är jämlikhetstanken (en. political equality) och folksuveränitetstanken (popular sovereignty). På så sätt är polyarki grunden för Dahls mer deskriptiva teori om vad demokrati är, alltså om vilka egenskaper som förenar de organisationer som vi i dagligt tal kallar demokratiska. I sitt originalutförande är de åtta villkoren dessa:
Dahl utvecklade och preciserade begreppet polyarki under flera decennier. I boken Democracy and its critics från 1989 förklarar Dahl vad polyarki innebär i praktiken för de politiska organisationer som statsvetenskapen av tradition har intresserat sig för mest, nämligen nationalstater: