Pierre Etchebaster

I dagens värld är Pierre Etchebaster ett ämne som har fått stor relevans och blivit en fråga av intresse för både experter och allmänheten. Sedan dess uppkomst har Pierre Etchebaster väckt ständig debatt, genererat motstridiga åsikter och utlöst en rad undersökningar och analyser inom olika områden. Den här artikeln syftar till att grundligt ta upp detta ämne och analysera dess betydelse, inverkan och relevans i dagens samhälle. Utefter dessa linjer kommer olika perspektiv och argument relaterade till Pierre Etchebaster att utforskas, för att ge en bred och berikande vision av denna fråga som är så aktuell idag.

Pierre Etchebaster, född 8 december 1893, St. Jean de Luz, Frankrike, död 24 mars 1980, var en fransk högerhänt real tennis-spelare. Han anses vara den främste utövaren genom tiderna av racketsporten real tennis (också kallad court tennis eller jeu de paume), som är det moderna tennisspelets förebild.

Etchebaster upptogs 1978 i International Tennis Hall of Fame.

Etchebaster tjänstgjorde i den franska armén under det första världskriget. Han återvände därefter till sin baskiska hemby och blev snart fransk mästare i olika racketsporter, däribland baskisk pelota.

År 1922 började Etchebaster spela real tennis, en mycket gammal form av inomhustennis som förde en relativt undanskymd tillvaro i skuggan av modern tennis och golf. År 1927 hade han utvecklat sitt spel i så hög grad att han fick möjlighet att utmana världsmästaren Fred Covey vid Prince Club i London. Etchebaster förlorade mötet med 5-7 i set. Han återvände till London redan året därpå, 1928, och besegrade då Covey med 7-5 i set. Han förblev sedan obesegrad världsmästare i real tennis fram till 1954, det vill säga under 26 år, då han drog sig tillbaka efter att ha försvarat sin titel vid 7 utmanarmöten. Senare har hans rekord om 7 utmanarmöten slagits av Robert Fahey, som 2006 som världsmästare försvarat sin titel 8 gånger.

År 1930 emigrerade Etchebaster till New York där han spelade real tennis vid the Racquet and Tennis Club som professionell spelare och tränare.

Referenser

Källor