Picus (mytologi)

I den här artikeln kommer vi att utforska och analysera i detalj ämnet Picus (mytologi), som har varit föremål för intresse och forskning genom åren. Picus (mytologi) är ett ämne som har väckt debatt inom olika områden och områden, från vetenskap till politik, inklusive kultur och samhälle i stort. Under decennierna har Picus (mytologi) utvecklats och antagit nya dimensioner, vilket väckt ett fortsatt intresse för att förstå dess implikationer och konsekvenser. I denna mening är det avgörande att kritiskt granska de olika perspektiven och förhållningssätten relaterade till Picus (mytologi), för att fördjupa vår förståelse och generera en konstruktiv debatt kring detta ämne.

För hackspettsläktet, se Picus
När Picus förvandlats till hackspett anklagade hans vänner Circe för brottet varpå hon förtrollade dem till olika odjur. Träsnitt från Boccaccios De mulieribus claris, cirka 1374.

Picus var i romersk mytologi son till Saturnus och den första kungen av regionen Latium.[1] Tillsammans med sin stora kärlek, nymfen Canens fick han sonen Faunus.

Picus beskrivs som en skicklig ryttare och augur som utifrån studiet av fåglars flykt kunde förutspå gudarnas vilja.[1] Häxan Circe försökte förföra honom och när han avvisade henne förvandlade hon honom till en hackspett.[1]

Ibland beskrivs Picus som son till krigsguden Mars och hackspetten kallas därför ibland för picus Martius, det vill säga Mars hackspett. Plinius skriver bland annat att näbben hos picus Martius innehöll guds styrka att avvärja olycka, och bars som amulett för att förhindra getingstick och bett av igel.[2] Plinius verkar ha syftat på en specifik art när han omtalar picus Martius men vilken art är omdiskuterat, den kan exempelvis gälla gröngölingen[3] men även spillkråkan.[4] Den senare hackspettsarten gavs just det vetenskapliga namnet Picus martius av Carl von Linné, ett namn han hämtade från den romerska mytologin. Picus avbildas som augur, det vill säga med en böjd stav, men även som en ung man med en hackspett på huvudet. Picus finns bland annat omskriven i Ovidius verk Metamorfoser[1] och även i Giovanni Boccaccios De mulieribus claris.

Källor

  1. ^ World Heritage Encyclopedia.(2016 ) Picus, läst 2016-08-01
  2. ^ Plinius, Naturalis Historia 29.29.
  3. ^ Krappe, A.H. (1941) Picus Who Is Also Zeus Mnemosyne, vol.9, nr.4, sid:241
  4. ^ Arnott, William Geoffrey (2007) Birds in the ancient world from A to Z, Routledge, sid:63 online.


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Picus, 1904–1926.