Peyron (släkt)
I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i ämnet Peyron (släkt), som har fångat uppmärksamheten hos akademiker, experter och allmänheten på grund av dess relevans idag. Från dess ursprung till dess implikationer inom olika områden har Peyron (släkt) varit föremål för debatt och studier, och genererat olika typer av åsikter och perspektiv som berikar det aktuella panoramat. Genom en detaljerad analys strävar vi efter att ge läsaren en bred och komplett vision av Peyron (släkt), och ta upp dess mest relevanta aspekter för att belysa detta ämne av stort intresse.
| Peyron | |
| Ursprung | fransk adelssläkt |
|---|---|
| Upphöjd | 20 augusti 1841 till friherre |
| Stamfar | Gustaf Peyron den äldre |
| Adlad | 4 juli 1825 |
 Sveriges riddarhus | |
| Introducerad | 9 september 1842 |
| Grad | friherrlig ätt nr 392 |
Peyron är en fransk adelssläkt som kom till Sverige 1740 med sidenfabrikören Barthelemi Touissant Peijron.
En son Carl Adrian Peyron till Barthelemi Touissant Peijron adlades de Peijron 1780, men ätten utslocknade senare. En annan son blev far till generalmajor Edvard August Peijron, adlad Peijron 1836, hans ätt utslocknade. Edvard Augusts bror Gustaf Peyron den äldre adlades i Sverige 1825 och upphöjdes 1841 till friherre.[1] Släkten blev introducerad på Riddarhuset 1842, då som friherrlig släkt nummer 392.
Kända personer
- Gustaf Peyron den äldre (1783–1852), svensk friherre, militär och politiker
- Gustaf Peyron den yngre (1828–1915), svensk friherre, militär och politiker
- Knut Peyron (1831–1914), svensk amiral och chef för Marinförvaltningen
- Henry Peyron (1883–1972), svensk militär (kavalleriinspektör)
- Claës Peyron (1899–1993), svensk militär (försvarsområdesbefälhavare)
- Gustaf Peyron (1921–2007), svensk militär (militärbefälhavare)
Källor
Noter
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. sid. 565