Perukmakare

I dagens värld är Perukmakare ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och bakgrunder. Med tiden har Perukmakare fått relevans inom olika områden, från politik och ekonomi till kultur och samhälle. Oavsett om det är ett tekniskt framsteg, en historisk händelse, en offentlig person eller någon annan aspekt, har Perukmakare lyckats påverka vårt sätt att tänka och agera avsevärt. I den här artikeln kommer vi att ytterligare utforska effekten och betydelsen av Perukmakare, såväl som dess implikationer i dagens värld.

 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-08)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Perukmakarämbetets sigill från 1720.

Perukmakare var tidigare frisörer som tillverkade peruker – en tillverkning som tog fart under 1600-talet. Det fanns även ett skrå för perukmakare: perukmakareämbetet. I dess bestämmelser stod det under 1700-talet att gesäller inte fick handla med hår eller bearbeta hår utan en mästers vetskap. Den som bröt mot denna bestämmelse bestraffades med böter.

Perukmakaren skapade sig en hög status i samhället, och folk inom hovet vände sig ofta till en frisör för att få hjälp med sitt hår eller sin peruk. I en resolution av den 15 december 1756 står att det inte "må tillkomma perukmakareämbetet att frisera och kamma dem som brukar eget hår". Om någon ville bli friserad i hemmet skulle det utföras av perukmakarmästarens lärpojke eller av "kvinnfolk", anställda i ämbetet. När en perukmästare dog övergick hans rättigheter till änkan, så många gesäller gifte sig med en mästers änka för att komma med i skrået. Sedan när perukens storhetstid var över blev det svårare tider för perukmakarna. Skrået avskaffades 1846.

Nuvarande perukmakare sysslar med hela och halva peruker, toupéer, lösmustascher, skägg och polisonger. Liksom i frisöryrket krävs det av en perukmakare en stor konstnärlig känsla.

Källor

  • Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Frisöryrkets utveckling.

Noter

  1. ^ Ahlén, Abraham (1898). Skrå och gillesreglor : för samtlige Mästrarna, Gesällar och Lärodrängiar uthi Repeslagare Ämbetet. Then 6 februarii anno 1656. Nordiska museet. sid. 86–103. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:nordiskamuseet:diva-264. Läst 11 september 2019