PS-15

I dagens värld är PS-15 en fråga som har blivit allt mer aktuell i samhället. Sedan dess uppkomst har PS-15 varit föremål för debatt och intresse, genererat motstridiga åsikter och väckt nyfikenhet hos såväl experter som lekmän. Oavsett om det beror på dess inverkan på det dagliga livet, dess historiska relevans eller dess inflytande inom olika områden, har PS-15 etablerat sig som ett ämne av globalt intresse. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av PS-15 och diskutera dess betydelse i det aktuella sammanhanget.

PS-15
PS-15:3 på Torö.
PS-15:3 på Torö.
Beskrivning
TypSpaningsradar
TillverkareSelenia (elektronikutrustning, antenn)
Oskarshamns varv (mast, vridsystem, apparathus, antennhus)
Tagen i bruk1966
Andra namnARGUS 2000
Data
Våglängd6 cm
Effekt1 MW
Räckvidd200 km
Lobbredd1°
Pulsbredd2 ms
Pulsrepeterfrekvens500 Hz
Antenndata
AntenntypMetallins
Svephastighet7 varv/min
Data från:[1]

PS-15 var en obemannad spaningsradar som användes av svenska flygvapnet och ingick i Stril 60-systemet och användes för lågspaning av flygplan och marina ytfarkoster. Stationen var försvarets första lågspaningsradar och hade en pulseffekt på cirka 1 MW. Radarinformationen överfördes från början till radargruppcentral (rrgc) bredbandigt över länkförbindelse i form av video, höjdinformation, bäringsinformation och synkpuls. Från mitten av 1980-talet infördes successivt smalbandsöverföring av radarbild (SBÖ) över telefonförbindelse eller talkanal på länk som datameddelande sedan radarinformationen behandlats i datatransmissionsutrustning DT-109.

Hela radarutrustningen var installerad på toppen av en 100 meter hög mast vilket medför att radarhorisonten blir ca 45 km. Upptäcktsavståndet för ett mål var under störningsfria förhållanden ca 180 km. Totalt anskaffades 17 radarutrustningar av vilka 15 upprättades under åren 1966–1971. De två kvarvarande demonterades och användes till utbytesenheter och reservdelar. Stationerna togs ur drift 1999. Idag har PS-15 anläggningarna börjat användas som plattform för den nya PS-640 kustspaningsradarn. Den gamla "burken" monteras successivt ner och ersätts med en ny, mindre iögonfallande radar.

Stationer

Beteckning Plats
PS-15:U[a] Grödinge, Södertälje (för utbildning och FMV:s

provverksamhet)

PS-15:1 Ornö, Haninge
PS-15:3 Torö, Nynäshamn
PS-15:4 Grisslehamn, Norrtälje
PS-15:5 Gräsö, Östhammar
PS-15:6 Manskär, (Gräddö) Norrtälje
PS-15:7 Glimminge, Simrishamn
PS-15:9 Loftahammar, Västervik
PS-15:10 Bunge, Fårösund (R 133 Skatan)
PS-15:11 Tornslunda, Anderslöv
PS-15:12 Ås, (södra) Öland
PS-15:13 Jämjö, Karlskrona
PS-15:14 Hallabjär, Degeberga
PS-15:15 Nore, Sundre, (södra) Gotland (R 134 Staren)
PS-15:17 Bredsättra, (mellersta) Öland

Referenser

Fotnoter

  1. ^ Användes som utbildningsstation och för FMV:s provverksamhet. Från och med 1987 utgjorde 15:U materielreserv för övriga anläggningar.[1]

Noter

  1. ^ Gardh, Karl (4 augusti 1999). "Spaningsradar PS-15, Historik, Erfarenheter" (PDF). FHT: Försvarets Historiska Telesamlingar - Urvalsgrupp Flygvapnet. F06/04, E027-TR-1999019 Läst 20 mars 2011.

Tryckta källor

  • Darwall, Bjarne (2004). Luftens dirigenter. Nässjö: Air Historic Research. ISBN 91-973892-6-9 
  • Gardh, Karl (1999): Spaningsradar PS-15. Historik, erfarenheter. Utgiven av FHT, Försvarets Historiska Telesamlingar, Urvalsgrupp Flygvapnet.