I dagens värld har Oskar von Miller blivit ett ämne av stor relevans och intresse för en mängd olika människor. Oavsett om vi talar om Oskar von Miller i det historiska, sociala, tekniska eller vetenskapliga sammanhanget är dess inverkan och betydelse obestridlig. Under de senaste decennierna har intresset för Oskar von Miller växt exponentiellt, vilket har lett till en större analys och diskussion om dess implikationer och konsekvenser. Från sitt ursprung till sin framtid är Oskar von Miller ett ämne som väcker passionerade debatter och motstridiga åsikter, vilket gör studien väsentlig för att förstå världen omkring oss. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och tillvägagångssätt på Oskar von Miller, med syftet att ge en bred och berikande syn på detta viktiga ämne.
Oskar von Miller | |
![]() | |
Född | Oskar Miller 7 maj 1855[1][2][3] München |
---|---|
Död | 9 april 1934[1][2][3] (78 år) München |
Begravd | Winthirfriedhof |
Medborgare i | Tyskland |
Utbildad vid | Münchens tekniska universitet ![]() |
Sysselsättning | Ingenjör[4], teknikhistoriker, väg- och vattenbyggnadsingenjör, politiker |
Arbetsgivare | AEG |
Noterbara verk | Deutsches Museum |
Föräldrar | Ferdinand von Miller den äldre |
Släktingar | Ferdinand von Miller den yngre (syskon) |
Utmärkelser | |
Tredje klassen av Röda örns orden (1906) Wilhelm Exner-medaljen (1921)[5] Grashof-Denkmünze (1925) Goldene Bürgermedaille der Landeshauptstadt München (1925) Karmarsch-Denkmünze (1925) Werner von Siemens Ring (1927) Hedersmedborgare i München (1930) Adlerschild des Deutschen Reiches (1930) | |
Redigera Wikidata |
Oskar (von) Miller, född 7 maj 1855 i München, död där 9 april 1934, var en tysk ingenjör.
Miller var en av pionjärerna på elektroteknikens och vattenkraftens område. Han var initiativtagare till den historiska första större kraftöverföringen mellan Lauffen am Neckar och Frankfurt am Main 1891, verkade under den elektriska industrins grundläggningsår i ledningen för det uppväxande storföretaget AEG och drev sedan under en lång följd av år verksamhet som konsulterande ingenjör särskilt i fråga om vattenkraftutbyggnad. Det rationella tillvaratagandet av Bayerns vattenkrafttillgångar var huvudsakligen hans verk.
De senare decennierna ägnade Miller helt åt sitt stora intresse, skapandet av Deutsches Museum i München, ett minnesmärke över naturvetenskapens och teknikens storverk. Han var en varm vän av Sverige och en stor beundrare av svenskt museiväsen, särskilt Skansen, och han bidrog med sin person i icke ringa mån till tillkomsten av det Tekniska museet i Stockholm, varav han var hedersledamot. Han invaldes 1925 som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.
|