Orions bälte

I dagens värld har Orions bälte blivit ett ämne av stort intresse och relevans. Med tiden har detta ämne varit föremål för debatt, forskning och analys av experter och forskare från olika discipliner. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle har Orions bälte spelat en grundläggande roll i mänsklighetens utveckling. I den här artikeln kommer vi att utforska detta spännande ämne på djupet, undersöka dess olika aspekter och dess inflytande inom olika områden. Genom rigorös analys och en omfattande vision kommer vi att försöka belysa detta ämne för att bättre förstå dess betydelse och relevans i dagens värld.

För andra betydelser, se Orions bälte (olika betydelser).
Orions bälte
Fotografi av Orions bälte. Längst till vänster är Alnitak, i mitten Alnilam, och därefter Mintaka.
Fotografi av Orions bälte. Längst till vänster är Alnitak, i mitten Alnilam, och därefter Mintaka.
Observationsdata
StjärnbildOrion
Rektascension05t 36m
Deklination-01° 00′ ″
Skenbar magnitud ()1,79, 1,70 och 2,23
Astrometri
Avstånd387 ± 54[1], 400 och 210 pc
Andra beteckningar
Alnitak (Zeta Orionis), Alnilam (Epsilon Orionis) och Mintaka ] (Delta Orionis)

Orions bälte eller "Tre vise männen" är ett "bälte" av tre stjärnor i stjärnbilden Orion. Stjärnorna är Alnitak (Zeta Orionis), Alnilam (Epsilon Orionis) och Mintaka (Delta Orionis).

Alnitak ligger uppskattningsvis 800 ljusår från jorden och är 100 000 gånger ljusstarkare än solen.[2] Alnilam ligger ungefär 1 340 ljusår från jorden och är 375 000 gånger ljusstarkare än solen.[3] Mintaka befinner sig uppskattningsvis 915 ljusår från jorden och är nära 90 000 gånger ljusstarkare än solen.[4]

På norra halvklotet syns Orions bälte bäst på natthimlen under januari månad, omkring klockan nio på kvällen.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Orion's Belt, 31 juli 2011.

Noter

  1. ^ C. A. Hummel, T. Rivinius, M. F. Nieva, O. Stahl, G. Van Belle, R. T. Zavala (2013). ”Dynamical mass of the O-type supergiant inζOrionis A” (på engelska). Astronomy & Astrophysics 554: sid. A52. doi:10.1051/0004-6361/201321434. 
  2. ^ Alnitak från Jim Kaler, University of Illinois
  3. ^ Alnilam från Jim Kaler
  4. ^ Mintaka från Jim Kaler

Se även

Externa länkar