I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Opponenterna, utforska dess många aspekter och dess inverkan på dagens samhälle. Från dess ursprung till dess relevans idag kommer vi att analysera i detalj varje aspekt av Opponenterna, och erbjuda en komplett och specialiserad översikt som ger läsaren en heltäckande förståelse för detta ämne. Genom detaljerad forskning, data och analys kommer vi att upptäcka hur Opponenterna har påverkat och förändrat olika aspekter av vardagen, såväl som dess betydelse i samtida kultur. Med fokus på dess historiska, sociala och kulturella relevans, försöker den här artikeln ge en bred och berikande översikt som inbjuder till reflektion och djup kunskap om Opponenterna.
Opponenterna var en grupp av 85 svenska konstnärer, som under ledning av Ernst Josephson på 1880-talet organiserade sig i den så kallade Opponentrörelsen. Den 27 mars 1885 framförde medlemmarna skriftligen ett krav till Konstakademien om en modernisering och reformering av konstutbildningen, utställningsverksamheten och konstnärsstödet. Kraven avvisades emellertid, vilket i sin tur ledde fram till att de följande år bildade Konstnärsförbundet.
Rörelsen bestod mest av unga konstnärer, vilka varit i Paris och influerats av det franska måleriet, som snart fick ett stort genomslag även hos den svenska publiken. Några av de opponenter som ingick var August Hagborg, Per Hasselberg, Gusten Lindberg, Ernst Josephson, Magnus Jönsson, Carl Larsson, Eugène Jansson, Richard Bergh, Olof Hermelin, Severin Nilson, Axel Borg, Mauritz Lindström och Georg Pauli. Flertalet var om somrarna stationerade på Dalarö.
Opponenternas första utställning ägde rum på Blanchs konstsalong i Stockholm den 15 september 1885. Vernissagen bestod av 155 utställda arbeten som var utförda av 59 olika konstnärer.