I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Oleg Tabakov, utforska dess ursprung, evolution och relevans i dagens samhälle. Från hans första framträdande till hans inverkan på vardagen har Oleg Tabakov fångat uppmärksamheten hos miljontals individer runt om i världen. Genom en djupgående och detaljerad analys kommer vi att undersöka de olika aspekterna som gör det så otroligt intressant och värt att utforska. Från dess möjliga implikationer i framtiden till dess innebörd i nuet har Oleg Tabakov lämnat en outplånlig prägel på historien, och det är viktigt att förstå dess betydelse idag. Följ med oss på denna spännande rundtur i Oleg Tabakov och upptäck allt som finns att veta om detta oemotståndliga fenomen.
Oleg Tabakov | |
![]() | |
Född | Олег Павлович Табаков 17 augusti 1935[1][2][3] Saratov[4] |
---|---|
Död | 12 mars 2018[5][2][3] (82 år) Moskva[6] |
Begravd | Novodevitjekyrkogården |
Medborgare i | Ryssland |
Utbildad vid | Moskvas konstnärliga teaters skola ![]() |
Sysselsättning | Teaterregissör, teaterpedagog, pedagog, teaterproducent, regissör[3], filmproducent, tillverkare, skådespelare[7][8][3], manager[9] |
Arbetsgivare | Högre kurser för manusförfattare och regissörer (VKSR) Teaterhögskolan i Helsingfors Oleg Tabakov Theatre Anton Tsjekhov kunstteater Moskvas konstnärliga teaters skola Ryska institutet för scenkonst Sovremennik Theatre (1957–1983) Konstnärliga teatern (1983–) |
Politiskt parti | |
Sovjetunionens kommunistiska parti (–) | |
Maka | Ljudmila Krylova Marina Zudina (g. 1994–2018) |
Barn | Anton Tabakov (f. 1960) Aleksandra Tabakova (f. 1966) Pavel Tabakov (f. 1995) Marija Tabakova (f. 2006) |
Föräldrar | Pavel Kondratyevich Tabakov Maria Andreevna Berezovskaya |
Utmärkelser | |
Se lista | |
Redigera Wikidata |
Oleg Tabakov, född 17 augusti 1935 i Saratov, död 12 mars 2018 i Moskva, var en rysk och sovjetisk skådespelare, teaterdirektör och teaterpedagog.[10] Tabakov verkade som skådespelare sedan 1950-talet och medverkade i många sovjetiska filmer, exempelvis Krig och fred 1967 och den Oscarsbelönade Moskva tror inte på tårar 1980. Han var också konstnärlig ledare vid Konstnärliga teatern.
|