I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Nävesläktet. Från dess ursprung till dess nuvarande utveckling, genom dess många aspekter och tillämpningar i olika sammanhang, kommer vi att fördjupa oss i en detaljerad resa som kommer att tillåta oss att till fullo förstå dess betydelse och inverkan på samhället. Nävesläktet är ett ämne som har väckt intresse hos många över tid, och i den här artikeln kommer vi att utforska dess mest relevanta aspekter, upptäcka dess möjliga framtida implikationer och analysera dess relevans i dagens värld. Det spelar ingen roll om du är expert på ämnet eller om du precis har börjat fördjupa dig i det, den här artikeln kommer att förse dig med värdefull information och bjuda in dig att fördjupa dig i det spännande universum Nävesläktet.
Nävesläktet | |
Midsommarblomster (G. sylvaticum) | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Näveordningen Geraniales |
Familj | Näveväxter Geraniaceae |
Släkte | Nävesläktet Geranium |
Vetenskapligt namn | |
§ Geranium | |
Auktor | Linné, 1753 |
Några arter | |
| |
Synonymer | |
|
Nävesläktet (Geranium)[1][2] är ett släkte i familjen näveväxter[1] med omkring 430 arter.
Släktets arter är ett-, två- eller fleråriga örter. Bladen är handflikiga. Blommorna är vanligen rosa, lila, blå eller vita och de har fem kronblad.
Arterna i släktet Geranium finns i tempererade områden över hela världen samt i tropiska bergstrakter. De är dock vanligast i östra medelhavsområdet. I Sverige förekommer omkring 15 arter vildväxande.
Förvirrande nog kallas vissa arter i pelargonsläktet också för "geranium", exempelvis rosengeranium. Dessa arter tillhörde tidigare släktet nävor (Geranium).
Släktnamnet är bildat av grekiska γέρᾰνος, géranos (trana) och suffixet ‑ῐον (‑ion); ordet γερᾰ́νῐον (geránion) fanns redan i forntiden, och har latiniserats till geranium. Namnet syftar på fruktens långa spröt, som påminner om tranors näbb.[3]
Trivialnamnet näva är en avledning från 1800‑talet av näv, ett nordiskt ord för näbb, som är belagt i fornsvenska och folkmål.[4]