I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Norska Lejonorden. Genom historien har Norska Lejonorden fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen och väckt oändliga känslor, åsikter och debatter. I århundraden har Norska Lejonorden spelat en avgörande roll i olika kulturer och samhällen och påverkat hur vi lever, tänker och relaterar. Genom den här artikeln kommer vi att utforska de många aspekterna av Norska Lejonorden, från dess inverkan på samhället till dess utveckling över tid, med syftet att erbjuda en bred och berikande vision av detta spännande ämne.
Norska Lejonorden | |
![]() Kraschan för Norska Lejonorden. | |
Utdelas av | Norges monark |
---|---|
Land | Norge |
Typ | Statsorden |
Religiös anknytning | Luthersk |
Band | Blått, vitt och rött |
Motto | ’’Over dybet mod Høiden’’ |
Status | Avskaffad 11 mars 1952 |
Stormästare | Norges monark |
Grader | 1 |
Statistik | |
Instiftad | 1904 av Oscar II |
Första utdelning | 21 januari 1904 |
Senaste utdelning | 1 december 1904 |
Antal mottagare | 11 |
Rang | |
Nästföljande (högre) | Ingen |
Nästföljande (lägre) | Sankt Olavs orden |
Besläktad | Serafimerorden |
![]() | |
Orden släpspänne. |
Norska Lejonorden (norska: Den Norske Løve), är en orden som instiftades den 21 januari 1904 av Oscar II som en norsk motsvarighet till Serafimerorden. Den skapades "till ihågkommelse av de berömda händelser som förknippas med Norges högvördige riksvapen".[1]
Orden instiftades som en motsvarighet i rang till riddare av Serafimerorden då den norska Sankt Olavs orden rangordnades under riddare av Serafimerorden i det delade svensk-norska hovet. Utvidgningen av det norska ordenssystemet har dock fått blandade reaktioner bland norska politiker.
Unionen mellan Sverige och Norge upplöstes 1905 innan några enskilda norrmän hade utsetts till riddare och kung Håkon VII av Norge valde att inte utse några nya riddare. Kung Håkon upphävde formellt orden den 11 mars 1952. De enda kvarvarande riddarna vid den tidpunkten var Gustaf VI Adolf och prins Wilhelm, vid sidan av den norske kungen som de jure var ordens stormästare. Den sista levande riddaren var Gustaf VI Adolf som dog 1973.[1]