Norra Vrams landskommun

Genom historien har Norra Vrams landskommun varit ett ämne av stort intresse och kontrovers. Sedan starten har Norra Vrams landskommun fångat uppmärksamheten hos akademiker, vetenskapsmän, konstnärer och nyfikna i allmänhet. Dess inverkan på samhället och människors dagliga liv är obestridlig och skapar ständiga debatter och reflektioner. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter och perspektiv relaterade till Norra Vrams landskommun, och analysera dess inflytande inom olika områden och dess utveckling över tid. Dessutom kommer vi att undersöka hur Norra Vrams landskommun fortsätter att vara relevant idag och hur det kommer att fortsätta att sätta sina spår i framtiden.

Norra Vrams landskommun
Före detta kommun
LandSverige
LandskapSkåne
LänMalmöhus län
Kommun, nuBjuvs kommun
Inrättad1 januari 1863
 urNorra Vrams socken
Upphörd31 december 1951
Uppgått iBillesholms kommun
Bjuvs köping
Läge
Koordinater56°05′17″N 12°58′30″Ö / 56.088055555556°N 12.975°Ö / 56.088055555556; 12.975
Domkretstillhörighet
TingslagLuggude tingslag
Koder och länkar
Redigera Wikidata

Norra Vrams landskommun var en tidigare kommun i dåvarande Malmöhus län och före 1889 i Kristianstads län.

Administrativ historik

Kommunen bildades i Norra Vrams socken i Södra Åsbo härad i Skåne i Kristianstads län när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft samtidigt som Södra Vrams landskommun bildades ur socknen i Luggude härad i Malmöhus län. 1889 överfördes Norra Vrams landskommun till Luggude härad och Malmöhus län.

Den 23 september 1887 avslog Kungl. Maj:t ett förslag att slå ihop Norra Vrams landskommun med Södra Vrams landskommun.[1]

Vid kommunreformen 1952 delades kommunen, där en del uppgick i Bjuvs köping och en i Billesholms landskommun. Sedan 1974 ligger hela området i Bjuvs kommun.[2]

Politik

Mandatfördelning i Norra Vrams landskommun 1938-1946

ValårVSÖVRCMGrafisk presentation, mandat och valdeltagandeTOT%Könsfördelning (M/K)
19381433
1433
20
19
1942137
137
20
19
1946112241
112241
20
19
Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.

Källor