Numera har Nordisk Copyright Bureau blivit ett ämne med stor relevans och intresse inom olika områden. Från politik till vetenskap, kultur och teknik, Nordisk Copyright Bureau har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Dess implikationer är djupgående och dess inflytande märks i varje aspekt av det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att titta närmare på de olika aspekterna av Nordisk Copyright Bureau och hur det har påverkat vårt samhälle. Från dess ursprung till dess samtida utveckling kommer vi att fördjupa oss i ett kunskapsområde eller en aspekt av verkligheten som inte lämnar någon oberörd. Följ med oss på denna rundtur i Nordisk Copyright Bureau och upptäck allt bakom detta fenomen.
Nordisk Copyright Bureau (NCB) är en organisation som förvaltar anslutna nordiska och baltiska kompositörers, textförfattares och producenters rättigheter i samband med produktion och framställning av exempelvis CD-skivor. Organisationens huvudkontor ligger i Köpenhamn och ägs av upphovsrättsorganisationerna Koda i Danmark, STEF i Island, Stim i Sverige, Teosto i Finland och TONO i Norge. En svensk upphovsperson blir automatiskt ansluten till NCB när han/hon ansluter sig till Stim.
Via avtal med motsvarande organisationer får NCB även intäkter från andra länder. NCB:s tillstånd krävs alltid för framställning av pressade musik-CD i Norden, även om musiken som ska tryckas till exempel inte är ansluten eller är fri eller huruvida upphovspersonen själv ska pressa sin egen musik.[förtydliga] Denna/denne får då skaffa ett speciellt tillstånd från NCB. NCB kräver att upphovspersonen trycker en text motsvarande "ALLA RÄTTIGHETER RESERVERAS/ALL RIGHTS RESERVED" på skivan, vilket gör det problematiskt för en ansluten upphovsperson att pressa en CD som helt eller delvis är under en Creative Commons-licens, eller annan copyleft-licens, (där motsvarigheten är "Some rights reserved").
NCB betalar ut ersättning till upphovspersonen när någon framställer en fysisk kopia, exempelvis en CD-skiva, med upphovspersonens verk på. Den som framställer en omodifierad version av det anslutna verket, måste alltså inte ha upphovspersonens tillstånd för att göra en sådan, utan endast NCB:s. Faktiskt är det så att en ansluten upphovsperson inte ens har rätt att personligen ge sitt tillstånd eller neka till sådan framställning, då den skrivit över dessa rättigheter, för samtliga av sina verk till NCB, när den blev medlem.
|