I den här artikeln kommer vi att utforska den spännande världen av Nicolas Fréret, som har fångat intresset hos många forskare, experter och entusiaster de senaste åren. Från sitt ursprung till dess inverkan på det samtida samhället har Nicolas Fréret spelat en betydande roll inom ett brett spektrum av områden, från vetenskap och teknik till populärkultur och politik. På dessa sidor kommer vi att undersöka de många aspekterna av Nicolas Fréret, såväl som dess implikationer och perspektiv för framtiden. Förbered dig på att ge dig ut på en gripande och ögonöppnande resa som kommer att utmana din förståelse av Nicolas Fréret och leda dig att fundera över dess betydelse i dagens värld. .
Nicolas Fréret | |
![]() | |
Född | 15 februari 1688[1] Paris |
---|---|
Död | 8 mars 1749[1] (61 år) |
Medborgare i | Frankrike |
Sysselsättning | Språkvetare, sinolog, antikvetare, antikhistoriker, religionshistoriker, mytolog, historiker |
Befattning | |
Ständig sekreterare i Académie des inscriptions et belles-lettres | |
Redigera Wikidata |
Nicolas Fréret, född 15 januari 1688 i Paris, död 8 mars 1749 på samma ort, var en fransk historiker och lingvist.
Fréret började studera juridik för att följa i sin fars fotspår, men intresserade sig sedan för andra ämnen. Han kan lätt inordnas bland upplysningsfilosoferna.1714 författade han ett arbete om frankernas ursprung, vilket fick till följd att han spärrades in i Bastiljen, eftersom skriften sågs som farlig för monarkin. 1716 blev Fréret medlem av Académie des inscriptions, vars ständige sekreterare han blev 1742. Hans många skrifter behandlar historia, kronologi, geografi, mytologi och religion och han framstår ofta som en lärd och originell kritiker, mån om att skilja det mytiska från det historiska. Fréret var en av de första lärda i Europa som lärde sig kinesiska.
Efter Frérets död publicerade Baron d'Holbach flera av hans verk som försvarar en ateistisk ståndpunkt. De mest kända är Examen critique des apologistes de la religion chrétienne (1766) och Lettre de Thrasybule à Leucippe (1768).
|