Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Nedre Norrlands militärområde, en mycket relevant fråga som har fångat uppmärksamheten hos experter och allmänheten under de senaste åren. Nedre Norrlands militärområde har varit föremål för många studier och forskning på grund av dess inverkan på olika aspekter av det dagliga livet, från hälsa till ekonomi. Genom hela texten kommer olika aspekter av Nedre Norrlands militärområde att analyseras, från dess historia och utveckling till dess implikationer i dagens samhälle. Dessutom kommer möjliga lösningar och förslag för att möta de utmaningar som Nedre Norrlands militärområde utgör i den samtida världen att undersökas. Genom ett flerdimensionellt förhållningssätt är syftet att erbjuda läsaren en komplett och uppdaterad vision av Nedre Norrlands militärområde, för att bidra till debatten och förståelsen av detta fenomen.
Nedre Norrlands militärområde (Milo NN) | |
![]() Vapen för Nedre Norrlands militärområde tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Nedre Norrlands militärområde |
Datum | 1942–1993 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Försvarsmaktsgemensam |
Typ | Militärområde |
Roll | Operativ, territoriell och taktisk verksamhet |
Del av | Försvarsstaben |
Föregångare | II. arméfördelningen |
Efterföljare | Norra militärområdet |
Storlek | Stab |
Högkvarter | Östersunds garnison |
Förläggningsort | Östersund |
Befälhavare | |
Militärbefälhavare | Lars-Olof Strandberg |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga | ![]() |
Kommandotecken | ![]() |
Nedre Norrlands militärområde (Milo NN), ursprungligen II. militärområdet, var ett militärområde inom svenska Försvarsmakten som verkade åren 1942–1993. Förbandsledningen var förlagd i Östersunds garnison i Östersund.
Nedre Norrlands militärområde grundades genom försvarsbeslutet 1942 som II.militärområdet, och ledes av en militärbefälhavare vilken tillfördes ansvaret för den territoriella och den markoperativa uppgiften. År 1966 gjorde en namnändring av militärområdet till Nedre Norrlands militärområde. Samtidigt tillfördes de operativa uppgifterna från marinkommandochefer och jakteskaderchefer, vilket gjorde att militärbefälhavaren fick ansvar för den samlade operativa ledning för samtliga stridskrafter inom militärområdet, samt ansvarade även för den territoriella och den markoperativa uppgiften.
Nedre Norrlands militärområdes stab var belägen i Östersund och ingick i Östersunds garnison. Den 1 juli 1993 slogs Nedre Norrlands militärområde och Övre Norrlands militärområde (Milo ÖN) ihop och bildade Norra militärområdet (Milo N) och täckte då i praktiken hela Norrland.
Militärområdet var uppdelat i ett antal försvarsområden vilka täckte Jämtlands län och Västernorrlands län. Åren 1942–1966 samt 1982–1993 omfattade det även Gävleborgs län. I samband med OLLI-reformen, vilken pågick åren 1973–1975, uppgick försvarsområdesstaberna inom militärområdet i regel i ett brigadproducerande regemente och bildade ett försvarsområdesregemente.
Fo 21
Fo 22
|
Fo 23
Fo 24
Fo 25
|
Från 1942 till den 30 juni 1993 ingick nedanstående förband, staber och skolor i Nedre Norrlands militärområde. Åren 1942–1966 var endast arméstridskrafterna underställda militärbefälhavaren, då de marina och flygvapenförbanden var underställda marinkommandon samt flygeskadrar. År 1966 upplöstes marinkommandona samt flygeskadrarna och samtliga förband i Nedre Norrland underställdes militärbefälhavaren. Militärområdena omfattade då samtliga försvarsgrenar.
När militärområdesstaben bildades den 1 oktober 1942, övertogs den stabsbyggnad som II. arméfördelningen var grupperade till på Storgatan 47. Åren 1944–1945 uppfördes en ny stabsbyggnad på Kyrkgatan 47, där militärområdesstaben kunde flytta in sommaren 1945. I april 1968 påbörjades "Stabsbyggnad A 2" på Kyrkgatan 76 och togs i besittning ett år senare. Senare kom huset att kallas "Västerhus". Kyrkgatan 47 kom därmed att kallas för "Österhus". Efter att staben upplöstes och avvecklades, kom de båda byggnaderna att omvandlas till kontor.
|
|
|