I dagens värld har NGC 2346 blivit ett ämne av stor relevans och intresse för människor i alla åldrar och bakgrunder. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess historiska relevans eller dess påverkan på olika aspekter av det dagliga livet, har NGC 2346 fångat mångas uppmärksamhet och blivit ett ämne för studier, debatt och reflektion. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till NGC 2346, från dess ursprung och utveckling till dess inflytande idag. Vi kommer att analysera dess inverkan på olika områden, samt de framtidsperspektiv den genererar. Utan tvekan är NGC 2346 ett ämne som inte lämnar någon oberörd och som förtjänar att analyseras ur olika perspektiv för att förstå dess verkliga omfattning i dagens samhälle.
NGC 2346 | |
![]() Bild på NGC 2346 tagen med Rymdteleskopet Hubble. | |
Observationsdata | |
---|---|
Typ | Planetarisk nebulosa |
Stjärnbild | Enhörningen |
Rektascension | 07t 09m 22,52166 s[1] |
Deklination | -00° 48′ 23,6112″[1] |
Avstånd | 4 760 (1 458 kpc)[1][2] ljusår |
Skenbar storlek | 0,91[3] bågminuter |
Skenbar magnitud | 9,6[4] |
Fysiska egenskaper | |
Radie | 2 ljusår |
Upptäckt | |
Upptäcktsår | 28 december 1785 |
Upptäckare | William Herschel |
Andra beteckningar | |
Fjärilsnebulosan,[4] PK 215+3.1, GC 1500, H 4.65, PN G215.6+03.6 | |
Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor |
NGC 2346, även känd som Fjärilsnebulosan är en planetarisk nebulosa belägen nära himmelsekvatorn i stjärnbilden Enhörningen[5] mindre än en grad från Delta Monocerotis ESE[6] och på ett avstånd av ca 4 760 ljusår från jorden.[1]
Den upptäcktes av William Herschel den 15 mars 1790. Nebulosan är ljus och iögonfallande med en magnitud på 9,6,[4] och har studerats utförligt. Bland dess mest anmärkningsvärda egenskaper är dess ovanligt svala centrala stjärna, som är en spektroskopisk dubbelstjärna, samt dess ovanliga form.
NGC 2346 är bipolär i form, med små utflödeshastigheter i intervallet 8–11 km/s, medan mitten omformas av ett expanderande bälte av molekylär gas. Nebulosans elektrontäthet är 400 elektroner per kubikcentimeter. Joniseringen av nebulosan är resultatet av ultraviolett strålning från den följande dubbelstjärnan.[7] Den starkare infraröda strålningen från molekylära emissioner kommer från bältet, som expanderar med en hastighet av 16 km/s. Massan hos den molekylära gasen i nebulosan uppskattas vara i intervallet 0,34–1,85 solmassor och är mycket större än den joniserade gasens massa.[8]
Den centrala dubbelstjärnan, som har en omloppsperiod på 16,00 ± 0,03 dygn,[2] är också variabel,[9] förmodligen på grund av stoft i omloppsbana kring den. Stoftet i sig värms upp av centralstjärnan och därför är NGC 2346 ovanligt ljus i den infraröda delen av spektrumet. När en av de två stjärnorna utvecklades till en röd jätte uppslukade den sin följeslagare, som tog bort en ring av material från den större stjärnans atmosfär. När den röda jättens kärna exponerades blåste en snabb stjärnvind upp två "bubblor" från vardera sidan av ringen.