NGC 2346

I dagens värld har NGC 2346 blivit ett ämne av stor relevans och intresse för människor i alla åldrar och bakgrunder. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess historiska relevans eller dess påverkan på olika aspekter av det dagliga livet, har NGC 2346 fångat mångas uppmärksamhet och blivit ett ämne för studier, debatt och reflektion. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till NGC 2346, från dess ursprung och utveckling till dess inflytande idag. Vi kommer att analysera dess inverkan på olika områden, samt de framtidsperspektiv den genererar. Utan tvekan är NGC 2346 ett ämne som inte lämnar någon oberörd och som förtjänar att analyseras ur olika perspektiv för att förstå dess verkliga omfattning i dagens samhälle.

NGC 2346
Bild på NGC 2346 tagen med Rymdteleskopet Hubble.
Observationsdata
TypPlanetarisk nebulosa
StjärnbildEnhörningen
Rektascension07t 09m 22,52166 s[1]
Deklination-00° 48′ 23,6112″[1]
Avstånd4 760 (1 458 kpc)[1][2] ljusår
Skenbar storlek0,91[3] bågminuter
Skenbar magnitud9,6[4]
Fysiska egenskaper
Radie2 ljusår
Upptäckt
Upptäcktsår28 december 1785
UpptäckareWilliam Herschel
Andra beteckningar
Fjärilsnebulosan,[4] PK 215+3.1, GC 1500, H 4.65, PN G215.6+03.6
Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor

NGC 2346, även känd som Fjärilsnebulosan är en planetarisk nebulosa belägen nära himmelsekvatorn i stjärnbilden Enhörningen[5] mindre än en grad från Delta Monocerotis ESE[6] och på ett avstånd av ca 4 760 ljusår från jorden.[1]

Den upptäcktes av William Herschel den 15 mars 1790. Nebulosan är ljus och iögonfallande med en magnitud på 9,6,[4] och har studerats utförligt. Bland dess mest anmärkningsvärda egenskaper är dess ovanligt svala centrala stjärna, som är en spektroskopisk dubbelstjärna, samt dess ovanliga form.

Egenskaper

NGC 2346 är bipolär i form, med små utflödeshastigheter i intervallet 8–11 km/s, medan mitten omformas av ett expanderande bälte av molekylär gas. Nebulosans elektrontäthet är 400 elektroner per kubikcentimeter. Joniseringen av nebulosan är resultatet av ultraviolett strålning från den följande dubbelstjärnan.[7] Den starkare infraröda strålningen från molekylära emissioner kommer från bältet, som expanderar med en hastighet av 16 km/s. Massan hos den molekylära gasen i nebulosan uppskattas vara i intervallet 0,34–1,85 solmassor och är mycket större än den joniserade gasens massa.[8]

Den centrala dubbelstjärnan, som har en omloppsperiod på 16,00 ± 0,03 dygn,[2] är också variabel,[9] förmodligen på grund av stoft i omloppsbana kring den. Stoftet i sig värms upp av centralstjärnan och därför är NGC 2346 ovanligt ljus i den infraröda delen av spektrumet. När en av de två stjärnorna utvecklades till en röd jätte uppslukade den sin följeslagare, som tog bort en ring av material från den större stjärnans atmosfär. När den röda jättens kärna exponerades blåste en snabb stjärnvind upp två "bubblor" från vardera sidan av ringen.

Galleri

NGC 2346 imaged with a 32-inch telescope

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 2346, 17 juli 2021.

Noter

  1. ^ Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ Brown, Alex J.; Jones, David; Boffin, Henri M. J.; Van Winckel, Hans (February 2019). ”On the post-common-envelope central star of the planetary nebula NGC 2346”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 482 (4): sid. 4951–4955. doi:10.1093/mnras/sty2986. Bibcode: 2019MNRAS.482.4951B. 
  3. ^ Stanghellini, Letizia; Shaw, Richard A.; Villaver, Eva (December 10, 2008). ”The Magellanic Cloud Calibration of the Galactic Planetary Nebula Distance Scale”. The Astrophysical Journal 689 (1): sid. 194–202. doi:10.1086/592395. Bibcode: 2008ApJ...689..194S. 
  4. ^ Jenkins, D. A. (July 28, 2015). First Light and Beyond: Making a Success of Astronomical Observing. Springer International Publishing. sid. 216. ISBN 9783319188515. https://www.google.com/books/edition/First_Light_and_Beyond/d9dECgAAQBAJ?hl=en&gbpv=1&pg=PA216&printsec=frontcover 
  5. ^ ”NGC 2346: A Butterfly-Shaped Planetary Nebula”. Astronomy Picture of the Day. October 28, 2001. https://apod.nasa.gov/apod/ap011028.html. 
  6. ^ Sinnott, Roger W.; Perryman, Michael A. C. (1997). Millennium Star Atlas. "1". Sky Publishing Corporation and the European Space Agency. sid. 249. ISBN 0-933346-84-0 
  7. ^ Phillips, J. P.; Cuesta, L. (January 2000). ”Extinction Mapping of the Bipolar Outflow NGC 2346”. The Astronomical Journal 119 (1): sid. 335–341. doi:10.1086/301170. Bibcode: 2000AJ....119..335P. 
  8. ^ Arias, L.; Rosado, M.; Salas, L.; Cruz-González, I. (December 2001). ”Kinematics of the Molecular Hydrogen from the Planetary Nebula NGC 2346”. The Astronomical Journal 122 (6): sid. 3293–3304. doi:10.1086/324446. Bibcode: 2001AJ....122.3293A. 
  9. ^ Samus', N. N; Kazarovets, E. V; Durlevich, O. V; Kireeva, N. N; Pastukhova, E. N (2017). ”General catalogue of variable stars”. Astronomy Reports. 5.1 61 (1): sid. 80. doi:10.1134/S1063772917010085. Bibcode: 2017ARep...61...80S. 

Externa länkar

   NGC 2020  •  NGC 2021  •  NGC 2022  •  NGC 2023  •  NGC 2024