Miklós Jancsó
I dagens värld är Miklós Jancsó ett ämne som har fått mer och mer relevans och uppmärksamhet. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess historiska relevans eller dess betydelse för personlig utveckling, har Miklós Jancsó blivit ett ämne av intresse för människor i alla åldrar och bakgrunder. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Miklós Jancsó, från dess ursprung till dess implikationer idag. Vi kommer att analysera dess utveckling över tiden, dess inflytande inom olika områden och dess möjliga prognoser för framtiden. Miklós Jancsó är ett ämne som lockar oss till reflektion, debatt och djupgående analys, och därför är det viktigt att förstå alla dess dimensioner.
.jpg)
Miklós Jancsó, född 27 september 1921 i Vác, död 31 januari 2014 i Budapest, var en ungersk filmregissör.
Efter studier i juridik, etnografi och konsthistoria antogs han till filmregilinjen vid Budapests teater- och filmakademi och långfilmsdebuterade 1958. Hans filmer kom tidigt i karriären att kännetecknas av ambitiös iscensättning, långa tagningar och många kameraåkningar. Det tema som återkommer är den enskildes kamp mot överheten.
Filmen Män utan hopp från 1966 skildrar eftermälet till ungerska revolutionen 1848–1849 och har tydliga paralleller till Ungerns samtida motståndskamp mot Sovjetunionen; filmen drog miljonpublik i hemlandet och blev ett genombrott utomlands. Detsamma gällde Röda och vita från 1967, en ungersk-sovjetisk samproduktion om det ryska inbördeskriget, som i sin originalversion förbjöds i Sovjet. På 1970-talet utvecklade Jancsó ett mer stiliserat och symbolladdat uttryck, vilket bland annat syns i Elektra från 1974. Han levde under en tid i Italien där han gjorde flera filmer och kom även att arbeta som teaterregissör. Under 1980- och 90-talen fortsatte han inom filmen om än med mindre uppmärksammade verk än tidigare. Under 2000-talet gjorde han främst anspråkslösa filmer utan internationell uppmärksamhet.
Filmregi i urval
- Oldás és kötés (1963)
- Så har jag kommit (Így jöttem) (1965)
- Män utan hopp (Szegénylegények) (1966)
- Csend és kiáltás (1967)
- Röda och vita (Csillagosok, katonak) (1967)
- Frihetens vindar (Fényes szelek) (1969)
- Sirocco d'hiver (1969)
- Guds lamm (Égi bárány) (1970)
- Röd hymn (Még kér a nép) (1972)
- Elektra (Szerelmem, Elektra) (1974)
- Syndafallet (Vizi privati, pubbliche virtù) (1976)
- Allegro barbaro (1979)
- Magyar rapszódia (1979)
- Jézus Krisztus horoszkópja (1988)
- Isten hátrafelé megy (1990)
- Kék Duna keringő (1991)
- Nekem lámpást adott kezembe az Úr, Pesten (1999)
- Anyád! A szúnyogok (2000)
Källor
- ^ Meghalt Jancsó Miklós Arkiverad 6 juni 2018 hämtat från the Wayback Machine. (ungerska)
- ^ ”Miklós Jancsó”. Svensk Filmdatabas. Svenska Filminstitutet. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=141420. Läst 1 december 2012.
- ^ ”Jancsó Miklós” (på ungerska). magyarorszag.hu. Arkiverad från originalet den 11 november 2012. https://web.archive.org/web/20121111221932/https://orszaginfo.magyarorszag.hu/informaciok/hiresmagyarok/jancsomiklos.html. Läst 30 december 2012.
- ^ Tapper, Michael (21 maj 2010). ”Dolda skatter från öst”. Sydsvenskan. Arkiverad från originalet den 24 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140224103205/http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/dolda-skatter-fran-ost/. Läst 30 december 2012.
|