I den här artikeln kommer vi att undersöka ämnet Michel Jöranssons kvarn på djupet och analysera dess inverkan på olika aspekter av vardagen. Från dess ursprung och utveckling till dess relevans idag, genom dess implikationer i samhället, ekonomin och kulturen. För att ge en heltäckande och detaljerad bild kommer vi att ta upp deras olika synpunkter och perspektiv, samt experters åsikter och relevanta studier. Genom denna omfattande analys strävar vi efter att ge en fullständig förståelse för Michel Jöranssons kvarn och dess inflytande på vår samtida värld.
Michel Jöranssons kvarn (möjligen även Lilla Krokan) var en väderkvarn på Södermalm i Stockholm. Kvarnen hörde till Zinkensdamms egendom och är känd från 1600-talet och brann ner 1871. På platsen invigdes 1936 Zinkendammsskolan (ursprungligen Södra kommunala mellanskolan), byggd efter ritningar av arkitekt Paul Hedqvist.
Inte lågt från Almens kvarn stod en stolpkvarn som kallades Michel Jöranssons kvarn, efter en av dess ägare. Mer är inte känt av denne Jöransson. Platsen för kvarnen var på det numera försvunna Mullvadsberget (sedermera kallat Ansgarieberget), just där Hornskroken svängde norrut, alltså dåvarande västra slutet av Hornsgatan.
Vid 1600-talets mitt var kvarnägaren kyrkoherden i Katarina församling, Petrus Dieterici Arenbechius, kallad Mäster Peder eller Mäster Per. Han omnämndes även som ägare av kvarnen Fatburan och Nytorgs kvarn. Efter honom ägdes kvarnen av brännvinsbrännaren Olof Måns och dennes svärson Anders Matsson. Möjligen var det samma Anders Matsson som tidigare drivit den närbelägna Almens kvarn.
I Holms tomtbok från 1679 är ägaren angiven som Sal. Mag: Petréus Arens Beckÿ Quarn (Per Arenbechius kvarn), "salig" eftersom han dog sex år innan tomtboken upprättades. Kvarnen finns inritad på Petrus Tillaeus karta från 1733 (litt. c), och även på Heinrich Neuhaus Stockholmspanorama från 1870, men inte därefter eftersom den brann ner i oktober 1871.