I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Mellanöl från olika perspektiv och tillvägagångssätt. Mellanöl har varit ett ämne av intresse i decennier, och dess relevans är fortfarande hög idag. Under denna turné kommer vi att undersöka dess ursprung, dess inverkan på samhället och dess utveckling över tid. Likaså kommer vi att analysera de olika åsikter och ståndpunkter som finns kring Mellanöl, samt vilka utmaningar och möjligheter det ger. Denna artikel syftar till att ge en heltäckande och berikande syn på Mellanöl, för att ge läsaren en djupare och mer fullständig förståelse för detta fascinerande och inflytelserika ämne.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Mellanöl är en historisk skatteklass för öl som fanns i Sverige 1965–1977 samt en benämning på en ölstyrka i Finland.
Mellanöl eller Öl klass IIB var en svensk skatteklass för öl med alkoholhalt på 3,6 viktprocent. Idag räknar man i volymprocent, och mellanöl motsvarar cirka 4,5 volymprocent.[1]
Mellanölen började säljas den 1 oktober 1965[1] i vanliga livsmedelsbutiker. Redan den första dagen fanns det över 35 mellanölssorter att välja på. Ölet fick dock inte säljas på söndagar eller efter klockan 20.00, då det täcktes över med vita plastdukar.
Mellanölets lättillgänglighet angavs som starkt bidragande orsak till ungdomars alkoholskador[2][3] och den togs därför bort ur livsmedelshandeln den 1 juli 1977.[1]
När mellanölet senare endast fick säljas på Systembolaget, förlorade ölklassen sin ställning bland ungdomar till följd av minskad tillgänglighet och till förmån för starkölet.
Efter att därefter ha varit försvunnen som produktkategori hos svenska bryggerier återuppstod mellanölen i slutet av 1980-talet, exempelvis som 3½ från Spendrups och Three Towns från Pripps. Under åttiotalet hade det funnits importerad öl i den aktuella styrkan.
Den 1 juli 1992 infördes två typer av öl inom skatteklass III, varav en omfattar öl med 3,6-4,5 volymprocent alkohol. Dessa ölsorter kallades för ”öl av mellanölstyp” och hade en något lägre skattesats.
Sedan den 1 januari 1998 beskattas allt öl över 2,8 volymprocent alkohol i Sverige med samma belopp per liter och volymprocent, vilket innebär att "öl av mellanölstyp" som egen skatteklass togs bort. Begreppet lever dock kvar i varumärken och hos restauranger. Skattesatsen var ursprungligen 1,47 kr, den har höjts ett antal gånger och sedan den 1 januari 2017 är den 2,02 kr.
I Finland har mellanöl sålts i dagligvaruhandeln sedan 1969. Finskt mellanöl kallas även Klass III och har 2,9-4,7 volymprocent. Klassbeteckningen har ingen betydelse för beskattningen idag. Ölskatten har inte haft några klasser sedan 1995.
Mellanöl är den viktigaste alkoholdrycken i Finland. Ölet har en marknadsandel på 46% av alkoholmarknaden och nästan allt är mellanöl. Starköl (mer än 4,7 volymprocent) säljs av Alko, men sedan 2018 (max. 5,5 volymprocent) och 2024 (max. 8,0 volymprocent) även i livsmedelsbutiker och det har ändrat starkölen till en produkt för ölentusiaster. Bara 10 miljoner liter öl säljs av Alko av totalt 450 miljoner som såldes årligen i Finland[4].
Nästan all mellanöl är bryggt i Finland, men livsmedelsbutikerna och speciellt Lidl erbjuder även utländska alternativ.
För flera decennier sedan såldes nästan all mellanöl i de finska standardölflaskorna på 330 ml. Från och med år 2008, efter att skatten för engångsförpackningar avlägsnats, säljs mer och mer öl i aluminiumburkar i storlekarna 330/500/568/1000 ml och numera är det svårt att hitta öl i glasflaskor i vanliga livsmedelsbutiker över huvud taget.
Internationellt är en alkoholhalt kring 4,5 volymprocent vanlig för exempelvis pilsner.